Den svenska fluorkrisen

Det har alltid funnits de som inte tror på fluor. När jag blev tandläkare 1990 flöt tandvården runt i hav av fluor. Jag disputerade 1995 på fluortandkräm. Sen har jag skrivit böcker om fluor. Fluor är ett glädjeämne, tror jag att jag skrev i fluorboken. Låter nästan för bra. Men, håll med om att vi i tandvården gillar fluor.

Nu är det 25 år sedan. Nu är det inte lika kul med fluor, eller hur är det egentligen?

Sociala medier heter vår tids sanningssägare, en domare som står över allt. Nyligen kändes det som att fluor fick en rejäl törn. Jag läser på spridda sidor på nätet, flashback forum –  om fluorpåverkade människor som försvarar fluor, om konspirationsteorier bakom fluor, om en tandläkarkår manipulerad från högre ort. Fluor kallas för onaturlig kemikalie med biverkningar som mental störning tex.

”Tandläkarna säger att fluor är Guds gåva till människorna.”

”Natriumfluorid är ett farligt gift som används i råttgift”

”Fluor är ett nervgift.”

”Att fråga en tandläkare vad han tycker om fluor är som att fråga en samhällslärare vad han tycker om nazism. Du kommer med största sannolikhet få ett otroligt vinklat svar” skriver signaturen stopbitching.

Signaturen Fläskbak frågar: Jag undrar om någon av er har slutat använda tandkräm med flour (ja, det är en vanlig felstavning, författ anm). Hur länge sedan slutade ni? Har ni upplevt några hälsoförbättringar eller mentala skillnader jämfört med när ni använde det?

Spindrift svarar: Jag har aldrig använt det och mina föräldrar gav mig frikort från floursköljningen i plugget. Så jag har alltid varit smart, snygg och frisk

På bloggen ”Marianns LCHF” läser jag att Fluor är utvecklingshämmande nervgift samma som bly och arsenik.

Igår fick jag ett sms från en god vän. Hon skriver: ”Hej! Jag slutade med fluor i tandcremen och vips blev min psoriasis mycket bättre. Ingen klåda! Vad säger Du, låter det vettigt? Kram”

Återkommer till mitt svar till min vän lite senare.

Mitt i det här drevet mot fluor står tandläkarförbundet och viftar med en liten flagga och säger att ”En enad tandläkarkår står bakom användandet av fluor”.  

Vad gör vi?

Jag skulle vilja visa er på ett sätt att bemöta den här sortens argument med hjälp av motiverande samtalsmetod, framförallt genom reflekterande lyssnande för att om möjligt senare närma sig personens ambivalens och eller motstånd.

Vi ska lyssna på ett autentiskt samtal med en tandläkare (jag) och en pappa som har en liten pojke som heter Lukas och är 4 år. Pappan vill inte att Lukas ska använda fluor, han ringer mig och vi pratar:

P: Det är inte klokt, på folktandvården säger de att vi är tvingade att använda fluortandkräm, annars kommer Lukas tänder att förstöras!

T: Oj då. Berätta, vad handlar detta om?

P: Ja, alltså, vi borstar ju Lukas tänder, och vi har en särskild tandkräm, den heter Dr Hauschkas tandkräm, vi har den hela familjen, faktiskt.

T: Ok, det låter intressant… en läkare…? Dr Hauscka, sa du?

P: haha, ja det vet jag inte, det är i alla fall inget fluor i den, för vi tycker inte att det är bra med fluor

T: Ok, det är nåt som du tänker om fluor…

P: Ja, alltså… nej, man vill ju inte använda fler kemikalier än nödvändigt, särskilt inte för barnen

T: Ni vill barnens bästa såklart och så lite kemikalier som möjligt

P: Ja, alltså nu vet jag inte egentligen varför det blev just fluor som vi slutade med, men ja, vi tänkte väl att det inte behövdes, eller nu vet jag inte….?

T: Vad menar du…?

P: Jag ska va ärlig, jag har polare, det är väl mest på Facebook och så, de har slutat med fluor och det…

T: Och då kändes det rätt för er också…

P: Lite så var det nog…

T: Får jag bara kolla lite, är det OK om vi pratar lite mer om det här med fluor?

P: Ja, absolut!

T: Vad vet du om fluor…? Det var nåt med kemikalier sa du, men vet du något mer?

P: Ja, det vanliga är väl det man brukar säga – att det är bra då. Alltså bra för tänderna och sånt. Fluortanter och det. Och tandkräm, det vet man ju liksom. Men, sen blir det liksom så mycket gifter i miljön överallt och då vill man ju inte ha det, liksom.

T: Absolut, det är mycket gift ute och man vill ha så lite som möjligt av gifterna. Samtidigt är du medveten om att det blir friska tänder där, och ni vill att det ska vara bra för barnen och så…

P: Om det fanns nåt sätt att använda fluor som inte var en massa lödder och sånt! Då skulle jag tänka på ett annat sätt. För egentligen är det inte fluoren, för mig känns det mer som att det är hela grejen med tandkräm som löddrar och som man sväljer och sånt.

T: Ok, så du tänker att fluor skulle vara bra, om det gick att få utan en massa tandkrämslödder och så.

P: Ärligt talat, den där Dr Hauschkas tandkräm känns egentligen ännu värre. Massa pepparmintolja och annat som verkar lite skumt. Fast man gör ju som andra tycker ibland.

T: Ha,ha ja du, det händer oss alla – man hoppar på saker…

P: Men vad tycker du att vi ska göra…?

T: Jag funderar på om inte ni skulle kunna prova att borsta Lukas tänder med hans eltandborste och sen skulle han kunna skölja med lite fluor som var särskilt gjord för barn – för att slippa allt som skummar och smakar starkt i tandkrämer…

P: Vet du att det är egentligen väldigt enkelt, för vi har faktiskt en sån flaska här hemma. Varför tänkte jag inte på det?

T: Så kan det vara – det är ju toppen att ni redan har den för då får ju tänderna sitt extra skydd – det är de tacksamma för – ring mig igen sen när ni testat.

Pappan ringde mig några dagar senare och berättade att detta blev deras nya rutin. Familjen hade köpt in olika fluorlösningar och använde detta nu istället för tandkräm. Han hade börjat tipsa sina fluormotståndarkompisar om sin familjs nya rutin. 

Samtalet är märkligt enkelt, det bara rullar på. Jag lyssnar, återberättar, ger pappan rätt, han vet redan allt, och vips så hände det något i samtalet. 

Det är skillnad på att förklara krig mot fluorvägrarna eller att möta dem i sitt dilemma. De vill väl. Sedan ska jag vara ärlig – vem vet vad vetenskapen säger om hundra år. Åderlåtning och behandling med blodiglar är inte heller gängse behandling idag, trots att det var helt rätt för hundra år sedan. Mot många sjukdomar.

Just det, vad svarade jag min vän som sms’ade?

”Hej! Oj, intressant. Låter som att det blivit bra för dig. Kan omöjligt förklara, bara ta in! Kram”

Make peace not war.

Karin Sjögren

Odont dr, leg tandläkare, affärskommunikatör och lärare i motiverande samtal

Medlem av MINT – Motivational Interviewing Network of Trainers

www.karinsjogren.se

Mail: Karinsjogren@telia.com

Senaste inläggen