Ålefeskarns krig
Vi har sommarhus i skärgården. Små hus med trånga trädgårdar omgivna av stora klippor. Bohuslän när det är som på vykort. Ibland är vykortet bättre än verkligheten. Så här kan det gå till. I skärgården i verkligheten.
En sommareftermiddag. Grannen har en trubadurkompis på besök. Timma efter timma spelar han. En gammal bod står emellan. Vi ser inte varann. Ljudnivån är som om vi satt på samma lilla gräsmatta. Gitarr och tjoho! i bästa Vreesvijk-stil. Underbar sommarkväll förvandlas till kinesisk tortyr. Trubadurtortyr. En evigt lång låt med oändliga versar: och hela körka braaann, å köörrka brann!!
Tillslut kommer man till en punkt mycket nära något väldigt obehagligt. Bristningsgränsen.
Det finns bara en sak att göra. Jag hämtar mitt dragspel i hallen. Sätter mig i trädgården. ”Grillen” (där ljudet kommer ur dragspelet) riktad rakt mot boden. Bakom sitter trubaduren. Körka brinner än. Nu du, tänker jag, ska du få se på övertänd körka.
Trycker in master-knappen. Allt. Max.
Fullt bälgtryck.
Ålefeskarns vals med intro. Så starkt det går. En gång. En gång till. Och igen. Mera. Nu ska han få för körka brann i flera timmar. Jag kör så svetten bryter ut. En gång till. Ålefeskarns vals har blivit ålefeskarns krig och hela styrkan är jag. Infanteriet, flottan, luftvärnet. Mitt gröna Disespel vibrerar. Max. Hela tiden max. No mercy. Allt hänger på Ålefeskarn nu. Om och om igen.
Jag kör utan noter och huvudet nedböjt i raseri.
-”Jag sjunger Ålefeskarns vals…” hör jag en mörk basröst ackompanjerad av ett ljudligt, tungt gitarrackord…
Trubaduren från ”andra sidan” står intill mig på gräsmattan. En svartklädd man med spegelpilotglasögon. Oj. Jag tappar lite av bälgtrycket i armarna för att kunna höra verserna när han sjunger om ålefeskarns bravader. Tystnad efter sista versen.
Vi hälsar på varann. Tony. Karin. Hej hej.
Vi spelar några låtar ihop.
Mjuka dragspelstoner till en välstämd akustisk gitarr. Tonys sönderrökta dova basröst. Tony är bara på besök hos grannen ikväll.
– Det var nån kyrka som brann… säger jag.
– Ja, svarar Tony, man får köra många gånger om det ska bli en hit. Han ler skeft bakom stora solglasögon.
– Om jag hör att den körka brinner igen kommer jag att släcka elden med trädgårdsslangen här. Spruta över boden bara.
Hans skratt när han går dröjer sig kvar.
Sådärja. Nu vet vi var vi har varann, tack vare Ålefeskarn. En vals blev till krig som slutade i fred. Ålefeskarns fred.
Karin Sjögren
Nationell kurs i motiverande samtal för tandvårdspersonal >>
Karin Sjögren
Odont Dr, Leg tdl, Affärskommunikatör, MI-tränare, konsult social arbetsmiljö
karinsjogren@telia.com
www.karinsjogren.se
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.