Allt är möjligt. Allt är fortfarande möjligt.
Den stora världen utanför med sin pandemi, miljöhot och tandvårdsutredning känns långt borta. Min lilla värld av blommor exploderar. Jag gödslar, rensar och njuter. Allt är möjligt. Allt är fortfarande möjligt.
Silverarv
Jätteverbenan i sin korgkruka växer med flera centimeter per dygn. Den ska upp till min längd, 186 cm över havet. Silverarven glittrar i bergsplanteringen, svagt böjer den sina vita blommor i vinden. Murrevan klättrar runt med sina små blad och pyttesmå skira blommor bland stenmurens tunga stenar. Graniten blommar. Min bästa tid är nu.
Lyckan att få ha en egen liten trädgård. En naturtomt av berg och ojämna ytor på en ö utanför Göteborg.
Min trädgård kommer aldrig att bli robot-klippt. Robotklippta gräsmattor står som gröna öknar i villaområdet. Inga bollar, stolar eller gungor. Altaner av trä – där ses vi. Platt, torrt och varmt på det tryckimpregnerade golvet. Högtryckstvättarna går för full maskin över altangolven. Den mjuka gräsmattan ligger öde för att inte störa roboten. En granne på gatan en bit bort går med ilsken blick och böjd rygg efter sin robotklippare. Han tittar upp på mig och skakar på huvudet. Jag hatar den, säger han. Hans tomt är lika ödslig som alla de andra robot-tomterna. Inget spår av liv. Ingen klöver, inga bellis – inte ens en maskros. Eftersom robotarna klipper oftare än vad vi människor orkar och inte ser om det blommar nånstans så blir resultatet att allt klipps. Bort väck. Här blommar inga tusen blommor. Här råder total kontroll.
Kontroll är nog bra, i viss mån. Kreativitet är också bra. Liv och lust är sommarens tema. Att få leva och att få känna. Växa. Vilt och fritt. Jag tror på den fria människans goda avsikter. Jag tror på gräsmattans liv. Stäng av din förprogrammerade robot en stund och känn efter, det är skönt att gå på gräset – lägg dig på en filt med ett träd som ryggstöd, sätt ett långt grässtrå mellan tänderna. En solhatt på huvudet. Låt tankarna flumma. Ingen kontroll. Noll koll. Se vad som händer… Du kanske börjar reflektera över att pandemin nog går över, att vi med förenade krafter kan få mother nature att återhämta sig och att tandvårdsutredningen kan ta in att vi behöver få ersättning för den undersökningstid vi behöver för att ge en god och säker vård till våra patienter.
Kanske känner du liksom jag att allt är möjligt, att allt fortfarande är möjligt.
Jätteverbena
En riktigt skön sommar önskar jag er, mina fina läsare – hoppas vi ses igen på andra sidan sommaren – friska och fria i tanken.
/Karin
Karin Sjögren
Odont Dr, Leg tdl, Affärskommunikatör, MI-tränare, konsult social arbetsmiljö
karinsjogren@telia.com
www.karinsjogren.se
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.