Är vi gamla nu
Vårt första barn är nu lite över ett år. Vi har nått nästa nivå i livet och börjat leva. En mycket svårare bana. Eller, det är inte så svårt egentligen, man blir bara så ofantligt trött. Lyckan ler mot oss genom denna lilla människa, samtidigt som varje dag kan kännas som en svår boss att besegra. Så här dubbelt har jag aldrig upplevt livet tidigare.
Dottern läggs klockan sju. Förr gick vi och la oss tidigast tio, men när klockan tickat åtta tittar vi på varandra och turas om att säga ”Näe, ska vi gå och lägga oss eller…?”. Väl nedbäddade ler min man snett och frågar ”Är vi gamla nu?”. För oss är livet med barn en stor kontrast till hur vi levde innan, så vi har nog blivit lite gamla väldigt fort.
Höstmörkret omsluter oss i vårt lilla hus och kvällarna blir extremt korta. Vi vill mest kura ihop oss som björnar och sova. Men jobben ska jobbas, tvätten tvättas, disken diskas och magar mättas. Där emellan vill man leva. Vad nu det innebär. För mig kan det vara en så liten detalj som idag, när vi kunde gå hem tidigare. Jag var hemma klockan tre och för första gången på en evighet kände jag något annat än ren utmattning när jag kom hem.
Ensam hemma, woohooo! Jag satte på stereon och drog på en gammal favorit (Oasis – Don’t look back in anger) vrålhögt och sjöng med från djupet av mitt hjärta. Texten satt där och jag fick en förnimmelse av att vara tretton igen. När man och barn ramlade in hade jag hunnit tanka mig med energi och glädje, vilken skillnad det gör!
Nu har jag bra arbetstider, men idag var lyx. Även om vi har det bra här i Sverige just nu så kan jag tycka det är galet att man ska leva ett liv för att jobba. Vad är det vanliga svar som äldre ger på frågan om de ångrar något i livet? Att de inte var med sina barn mer. Ständigt detta svar.
Sex timmars arbetsdag. Det må vara möjligt för en liten grupp. Men de flesta av oss kommer få jobba mer och mer, längre, för att få det att gå ihop. Tyvärr tror jag det, för vi håller på att kapsejsa det här lilla landet lagom rätt ner i Östersjöns mörka djup.
Där simmar lilla sillen som är så sjuk.
Bästa Hälsningar
Johanna Ene, tandsköterska
www.tandskoterskan.net
P.S. Vi ses på Swedental i november!
Johanna Ene är tandsköterska och arbetar på en privatklinik i Göteborg.
Hon driver också en privat blogg Tandsköterskan.net
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
