Tandvård baserat på inkomst!
Jag snurrar in i debatten om tandvårdsreformen och sänkt ålder för gratis tandvård. Först tyckte jag att det var en höjdare; sluta dalta med unga vuxna och låt dem betala så att de som faktiskt behöver oss kan få komma! Men… det tänkte jag baserat på den lilla ankdamm där just jag arbetar. Här i mitt upptagningsområde har de flesta god munhälsa och behovet av tandvård för unga är lågt. Det i sin tur gör att många mellan åldrarna 18 – 23 år uteblir eller avbokar sina besök, vilket skapar irritation hos mig då de tar upp resurser och patienttid från dem som faktiskt behöver det. Men ja, det är min lilla ankdamm det.
Utmaningen för oss alla är att tänka större, alltid tänka utanför oss själva och det vi känner till. Utanför min ynkliga lilla bubbla finns det alldeles för många områden med unga i stort behov av tandvård. Ofta på grund av socioekonomiska förhållanden som många av oss, särskilt de i maktpositioner, har svårt att relatera till.
Det jag ser är att tandvården idag går alltmer mot att sälja vård till skillnad från att tillhandahålla vård för folket. Det är en annan diskussion som jag gärna tar senare, men det hör hit också!
Hur skulle det vara om tandvårdsbidraget baserades på inkomst då? Många andra bidrag gör det, och det tycker jag är otroligt rimligt. Då kan vi prata lika vård för alla.
Vi kämpar på så många håll med bemanning inom vård. Idag premieras inte yrken som bidrar till samhällets goda funktion och hållbarhet. Är det inte ironiskt att jag som är en del av tandvården idag känner mig ganska säker på att just tandvård är något jag inte kommer ha råd med den dagen jag pensioneras?
Tandvård är en klassfråga, men då ingen vågar ta detta fula ord i mun här och nu så kan vi inte heller förvänta oss någon annan slags framtid.
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.