Inte en tandsköterska i sikte
Tandsköterskeyrket verkar ha droppat rejält i popularitet, kanske tillsammans med många andra samhällsviktiga yrken som saknar hög status och lön. Så gott som varje morgon hör jag på radion om inställda bussturer på grund av personalbrist. Det sprider sig… en ny slags pandemi.
Diskussionen om antagning och köplatser till tandsköterskeutbildningen som tidigare brann på olika internetforum har under det senaste året tystnat, det är min iakttagelse. I arbetslivet kämpar vi för att täcka upp för tomma tjänster som inte fylls. Pyssel med pussel där bitar som inte passar tvingas ihop för att dagen ska funka.
Tandsköterskornas löneuppror 2023 har öppnat ögonen på många blivande/nya tandsköterskor som förstått vilken lön de faktiskt ska leva på. Det går om man är två. Men jag ser hur många nu valt att vända om, hitta nya vägar för en trygg ekonomi. Ett tryggt liv, för det vill vi ha. Fullt förståeligt, inte minst med tanke på hur världen ser ut.
Det behövs verkligen fler tandsköterskor. Men hur tusan ska ett låglöneyrke utan status locka unga som matats med att sträva efter rika drömmar i färg? Att välja ett samhällsnyttigt yrke idag känns så väldigt främmande. Vi äter dagligen löften om framgång via YouTube och andra sociala medier. Häftiga liv att hänga i granen. Att stressa mellan flera behandlingsrum och steril hela dagarna för en låg arbetarlön är såklart inte särskilt häftigt.
Där i ligger utmaningen. Utmana värdet i samhällsviktiga jobb. Utmana lönen. Våga visa oss att det är värt att vara tandsköterska, eller vilket annat jobb som helst som vi behöver för att samhället ska rulla. För nu rullar vi utför och vi som väljer att stanna kämpar hårt. Hur länge?
Var rädda om varandra, alla ni där ute som ser till att vården fungerar. Varje dag är ni med och skapar det här samhället!
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
