Att bearbeta oro
Det gnager i hjärttrakten och lungorna känns tyngre. Nu är jag hemma sjuk för tredje gången på tre månader på nytt jobb och denna gång är det ingen regelrätt förkylning som ger mig ångest för att den tar sådan hiskelig tid att bli av med. Nu är det något ovisst med kraftig huvudvärk, illamående och andra små luriga symptom jag inte riktigt kan fånga in. Hjärnan slår på sirenen och maler det ovälkomna mantrat ”covid covid covid”. Hjärtat bankar och lungorna fylls med bly. Så känns det.
Hela mitt väsen ställs in på kraftig sjukdom och allt det för med sig. Jag undrar om vi som är under 50 någonsin har varit så kollektivt oroliga som nu? Jag frågade min farmor, som är 94, om hennes upplevelser. De måste varit bra mycket mer oroande än det vi har nu, trots allt. Hennes svar var ”Nej, det vill jag inte tala om”. Punkt. Slutpratat. Nog med oro för en livstid.
Mina metoder mot oro
Att promenera är ångestdämpande och lugnar sinnena. Gärna i skogen, helst på tider då jag inte möter människor. Gå ifrån all skit. Eller spring om oron verkligen jagar dig.
Sätt på hög musik och dansa hämningslöst. Dansa ur dig alla jobbiga känslor. Kan bli en del reaktioner om du gör detta på jobbet. Men kanske behöver vi alla dansa nu?
Meditation och mindfulness. Jag har så svårt att meditera på klassiskt vis, bara sitta och vara, men jag upplever ofta ett meditativt tillstånd när jag tränar yoga. Då tvingas jag bli här och nu med kroppen och de rörelsemönster jag utför.
Jag tror på kraften i fantasi, och att fantasi är läkande. När jag behöver det, kan jag i fantasin hoppa in i en annan värld. Lite som att vara i en film jag själv skapar. Långt ifrån min egen verkliga värld. Förr har jag trott att det varit en flykt, men efter ett samtal om mindfulness med en vän så insåg jag att jag vilar där i min fantasivärld. Där finner mina tankar och känslor ro för en stund och jag får lov att släppa min verklighet. Fantasi ska vi hålla kärt, jag tror stenhårt på dess kraft för vårt välmående.
Berätta för någon. Att bära oro inom sig i ensamhet är förödande. Jag jobbar på att bli bättre på att tala om hur jag känner, inte bara bita ihop och härda ut tills jag går sönder. Senast då jag var hemma sjuk talade jag om för min klinikkoordinator hur stressad det gjorde mig. Vi hade ett väldigt bra samtal och nu bor inte samma stress inom mig över det faktum att jag är hemma sjuk. När jag talade om känslan kunde jag släppa den lättare.
Stäng av notiser och välj bort nyheter. Att ständigt bli påmind om allt som går dåligt i världen är inte hälsosamt. Välj din nyhetskonsumtion med medvetenhet och välj en tidpunkt på dagen. Att vakna till dåliga nyheter och sedan gå till sängs med dem säger sig självt att det inte skapar positiva känslor hos oss.
Arbeta kreativt. Att gå in i en kreativ process och se ett faktiskt resultat växa fram, det är medicin för mig. Som när jag fotar och bearbetar en bild. Som när jag skriver den här texten. Då omvandlas känslor till något konkret som tar sig ur mina händer och blir till ett resultat framför mina ögon. Att skapa känns skönt och tar udden av bångstyriga känslor.
Sprid inte oro. Min vän kom till jobbet efter föräldraledighet just när covid tågat in i landet. Kollegorna ältade sin egen oro och domedagsprofetia hela dagen. När min vän kom hem var han så smittad av deras oro att han var ett vrak och upplevde sjukdomssymptom. Så lätt vi dras med i den kollektiva stämningen. Det är svårt att styra sig själv ibland, men jag tror det är viktigt att vi är medvetna även där och försöker balansera vårt utflöde av oro. Det blir som en skenande hjord av skrämd boskap. Dras med, eller bli nedtrampad.
Känslan då jag släpper taget om oron och svävar fritt i nuet är oslagbar. Den är värd att jobba för. I mina tonår sa en vän något mycket klokt som jag nu för tiden glömmer alldeles för ofta:
”Det finns två sorters problem; de du kan lösa och de du inte kan lösa. Försök att lösa de du kan, och strunta i de andra.”
Nu gör vi så.
/Johanna
Johanna Ene är tandsköterska och blev utsedd till Årets tandsköterska 2017. Hon driver också den privata bloggen Tandsköterskan.net
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.