Att få vara människa på jobbet
Idag hör jag om alldeles för många som inte får lov att vara människor på jobbet. Vi förväntas ofta vara mer arbetsmaskiner, trots att vi ska arbeta med omhändertagande av människor! Detta återspeglas i arbetsgivares distans till den anställde, där endast utfört arbete som syns på papper i form av ekonomi premieras. Vi ser det även i Försäkringskassans syn på människan, då läkarutlåtanden från fysiskt möte med patienten inte sällan skrivs över till förmån för F-kassans förtroendeläkare som aldrig mött patienten.
Här har vi också exempel på när ett dokument är mer värt än verklighet, som när graviditet inte ses som sjukdom på pappret och därav inte nödvändigtvis berättigar till sjukpenning. Det krävs en läkare som är vass på att skriva intyg och en kopp tur med handläggare för att få värna om sin gravida kropp utan att gå bankrutt. Ska jag känna mig tacksam för att jag fick både och?
Jag borde inte behöva känna tacksamhet för det, eller för att jag har en mänsklig chef som ser MIG. Det är ju bara så det borde vara, helt självklart. Vi är alla människor, precis likadana under våra lager av kläder, livserfarenheter, utbildningar, prylar och titlar. Jag ser ingen skillnad på vår lokalvårdare och på Praktikertjänsts VD. För mig är ni människor som jag antingen tar av hatten för båda två, eller behåller den på. Urskiljningslöst. För i morgon möts vi någon helt annanstans i en helt annan beroendeställning, vem är du då? När den anställde som vid upprepade tillfällen tydligt berättat om ohälsa, och som du varje gång vänt ryggen, plötsligt är den enda som kan räcka dig handen i ett stormande hav… kan du verkligen med att begära den handen då?
Jag är så trött på att höra om anställda som sliter och hukar. Trött på att höra om ekonomi och byråkrati. Snart har ni bara papper kvar där på toppen av ert rangliga korthus. När människan tröttnar och till fullo inser att de endast räknas som arbetskraft, så blåser korten snart undan och ni faller hårt. Jag hoppas ni faller hårt.
Imorgon är min enda dag i veckan på kliniken, resten sjukskriven för att kroppen ska hålla till att föda ut ännu ett barn. Gärna hålla efter det också. För att jag ens ska klara denna enda dag har det krävts förändringar och tänk utanför fyrkanten av min chef. Det har krävts att han är människa precis lika mycket som jag. Och det är han. Vi sparar administrationen till mig, och andra sysslor som fungerar sittande eller stående en kort stund. Jag gör det jag känner att jag klarar, då känns det roligt. Då är jag glad och då är människorna runt mig glada. Positive vibes spreads like the flue!
Tillsammans gör vårt arbetslag det bästa av situationen för att det ska bli bra för oss alla. Hade jag inte haft en kännande mänsklig chef så hade jag varit sjukskriven 100%. När arbetsgivaren gör sitt bästa för mig så gör jag mitt bästa för honom eller henne. Lätt som en pannkaksplätt!
Med Bästa Hälsningar!
Johanna Ene
Johanna Ene är tandsköterska och arbetar på en privatklinik i Göteborg. Hon driver också den privata bloggen Tandsköterskan.net
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
