Dagens ungdom alltså
Nu är jag där! Mitt i livet och slänger mig i lianen med frasen ”Dagens ungdom… ja!”. Det går så fort när jag svischar fram på lianen genom ungdomsdjungeln, över deras huvuden. Där har jag bra utsikt, spanar ner mot blickar i mobiler, håglösa miner och tykna tillmälen sinsemellan. Det är min vuxenutsikt. På tryggt avstånd och med intresset på annat håll än deras tillvaro där nere på marken.
Förra veckan klev jag ner på marken och in i deras värld. Som så väldigt nyss var min. En ny erfarenhet har kommit till mig; fluorlackning och munhälsoinformation i skolan. Jag var med och höll min första lektion i högstadiet tillsammans med en kollega. Det var lite nervöst. Tänk om de inte lyssnar och är otrevliga?
Tänk om….
Tänk om de är ungefär som jag själv och mina klasskamrater i samma ålder? Har jag glömt hur vi var? Nej, jag har bara skyndat framåt för fort med mina vuxensysslor och inte tagit mig tid att minnas. Men mitt i skolan minns jag allt. Känslorna när vi går genom korridorerna bland eleverna, de tar mig tillbaka i tiden på en hundradels sekund. Jag är absolut inte vuxen, jag är fortfarande där! Inuti mig finns barnet, detsamma som hos alla de elever som vi nu möter i skolan för att prata tänder och tobak.
Jag vet av erfarenhet från att föreläsa inför andra människor att det är lätt att applicera sina fördomar på åhörarna utifrån sin osäkerhet. I en klass satt en tjej och tittade intensivt på oss under hela lektionen. Jag tolkade hennes kroppshållning som nonchalant och hennes blick som lite provocerande. För att efteråt inse att hon faktiskt var intresserad av vad vi sa.
Flera av killarna som jag kvickt placerat i facket ”stökig attityd” lämnade fluorlackningen med ett artigt ”Tack så mycket”.
Jag älskar att hamna i situationer som raserar mina förutfattade meningar, min osäkerhet och bjuder mina tankar på utmaningar. Jag älskar att få mina fördomar ifrågasatta och söndersmulade, så att jag känner mig pinsam efteråt. Det är en fin pinsamhet! ”Oj, tänk att jag var så där kort i tanken… minsann.”
Tänk om vi alla kunde få rotera och byta platser med varandra för en dag. Besöka varandras vardagsvärldar och utmaningar. Byta förutfattade meningar mot insikt och förståelse. Det hade förstås blivit alldeles för bra för att vara sant.
Johanna
Johanna Ene är tandsköterska och blev utsedd till Årets tandsköterska 2017. Hon driver också den privata bloggen Tandsköterskan.net
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
