De utsparkade byrackorna
Nu vaknar vi upp till insikten att många företag idag har varken buffert eller Plan B för en eventuell oförutsedd kris. (Jag inser givetvis att småföretagare har svårt att ha det.) Jag förstår att vi har vaggats för tryggt för länge i den lilla jollen i ankdammen Sverige. Den är helt enkelt inte gjord för någon sjögång, utan för jämna, trevliga små vågor. Pengar in – pengar ut – pengar in – pengar ut…
Jag är uppfostrad med hur viktigt det är med en buffert, en Plan B och att alltid ha lite pengar på fickan när man beger sig ut för annars pissar hundarna på en. Jo det är sant, min pappa har allt lärt mig bra.
Som så många andra nu blev jag av med jobbet. Läs om det i min egen blogg här. Ut till gatuhundarnas gemenskap. Men mig pissar de inte på. Vi är kompisar. Jag ser det som en metafor för att snabbt bli vän med sin situation och stryka den medhårs, i alla lägen ha lite godis åt den i fickan. Jycken och jag, nu går vi vidare!
När jag blev varse att min anställning skulle upphöra tänkte jag att nu har jag ett beslut som jag snabbt måste ta: sjunka ihop till en våt hög av tårar och inte orka resa mig igen, eller ruska på mig ordentligt som en våt byracka och leta efter nästa goda ben att sätta tänderna i.
Även om valet i sig var lätt, så finns det givetvis stunder då den blöta pälsen hänger tung. Men jag ser de stunderna som parenteser. Jag vet hur lätt det är att ge sig hän åt destruktiva tankar och känslor, genom åren har jag lärt mig att istället snabbt och intensivt vältra mig i dem. Gråt ut, gråt klart och res dig sedan! Se dig över axeln för att ta lärdom, men dröj inte med blicken.
Kom nu, så går vi. Se, livet ligger där borta!
Till alla byrackor – nu ruskar vi det våta ur pälsen tillsammans.
Varmaste hälsningar
/Johanna
Johanna Ene är tandsköterska och blev utsedd till Årets tandsköterska 2017. Johanna är just nu ”mellan två jobb”, Hon driver också den privata bloggen Tandsköterskan.net
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.