Det är olika på olika båtar
Som en tatuering sitter den fast. Omöjlig att tvätta bort. Det är olika på olika båtar.
Kompisens pappa var sjökapten. Han sa såna one-liners. Nu säger hon dom. Och jag. Till er. Att det är olika på olika båtar. Det betyder ungefär att var och en gör på sitt vis i sitt sammanhang. Olika på olika arbetsplatser, i familjer – på olika båtar. Kultur, tradition, regler.
Första frostnatten. Jag är på promenad med mina stavar. Mot gymmet. Närmar mig med försiktiga fyrbenta steg – stavar och hela platta fötter. Den stora isfläcken tar plats som en topografisk karta över Anderna. Mina tankar börjar söka i minnet efter mina dubbskor. Ja nu ska de fram. Ingen mer vurpa som den som kunde tagit mitt liv för några år sen. Jag föll handlöst. Stora blå utgjutningar och smärtande svullnader, trasiga kläder, skadad och störd men vid liv. Ja jag är dramatiskt lagd ibland. Men det var väldigt skrämmande. Uppjagad över minnet av vurpan går jag vidare.
Närmar mig en skola för barn – lågstadium och förskola. Måndag morgon. Uppsluppna tjoanden, lycka, mössor, några overaller, några kalla tunna jeans – föräldrarnas fel? Socialstyrelsens? Eller bara bestämda småbarn, troligen. Två knattar rusar upp för ett blankt berg. Tjutet av lycka ljuder över nejden när de upptäcker isen på pölen högst upp på berget. Jag ser deras siluetter mot den aprikosa novembermorgonen när de tar fart och glider kors och tvärs. Pölen har blivit ett paradis. Halkan är ljuvlig, barnen kiknar av hisnande glädje.
Nedanför står jag och en leende pappa som tittar upp från sin mobil – det är olika säger vi.
Det är olika på olika båtar.
Karin Sjögren
Odont dr, leg Tdl, kommunikatör, MI-tränare
www.karinsjogren.se
karinsjogren@telia.com
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.