Det gör vi om. Snart.
Tunga trädörrar svänger till när de släpper in mig i den ljumma varma luften – stimmet av öl, människor och en och annan burgare med pommes på nåt kladdigt småbord.
Du får plats här! En go gubbe makar sig åt sidan, jag sätter mig inemellan, jackor och handväskor huller-om-buller på krokar under borden och mellan oss i bänken. Tjötet kommer igång direkt. Var burgaren bra idag eller ska man unna sig en plankstek, det är ju onsdag ändå…? Skratt och stim över ölsejdlar som är våta av värmen och fukten. Jag är på Old Beefeater Inn på Plantagegatan. Menyn är en kladdig plastad A4 med tryckt öl-lista och några rätter. Gubben till höger blir min vän direkt. Kroppskontakt med låren under bordet. Inte för att flirta utan för att det är så trångt vi sitter. Varmt gott skönt. Min väninna tar en planka och jag hänger på. Nån timma och en halv senare lämnar vi. Mätta, nöjda, lätt lomhörda och en liten aning salongs.
Jösses vilken stämning, det gör vi om, snart, lovar vi varann med en stor kram innan vi tar spårvagnarna åt olika håll. Det gör vi om. Snart.
Sjung den här sången på nästa zoom-fika och lova varann att göra det där på riktigt sen. Snart.
Knö daj in fast dörra är trång
för här är änna nåt på gång.
När som du känner daj joggens vessen,
ta daj en frikväll, du kan adressen.
Ta och lyssna till skrölet,
de skummar utav ölet
och alla gamla tjommarna är här.
Det trängs och det brötas,
kring disken det tjötas,
vilken festlig atmosfär.
Jag tänker på allt det vi hade och tog för givet förut. Det som vi inte har nu.
Jag hoppas och tror att det ska komma tillbaka. Stimmet, värmen, tjötet – då ska vi vara beredda. Då gör vi det igen. Lova mig.
/Karin
Karin Sjögren
Odont dr, leg tdl, affärskommunikatör, MI-tränare
www.karinsjogren.se
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
