Del 1 – ”Det var ju tråkigt att du uppfattade det så…”
Eller – konsten att hantera klagomål
Ett drama i flera akter.
Del 1.
Första akten:
Finörhängen, läppstift, färgstarka kläder… väninnan och jag tar en matbit innan teatern. Vi är uppspelta, allt känns mysigt, hög trivselfaktor. Äntligen.
Samtidigt några hundra meter bort. Emil Jensen, poeten och musikern – känd från P1 – riggar på Stora Teatern. Ljus, ljud, uppsjungning – kläder, vatten – känslan, scenen – han ser ut över den tomma teatersalongen. Energin före föreställningen, rummet vibrerar. Allt. Allt ska ut nu. Tre timmars konsert-show. Snart börjar den. Äntligen.
Väninnan och jag tar varsin nota – enklast så. Vi är mätta och nöjda – bäst att gå nu… det börjar snart…
Hänger av oss i garderoben på Stora teatern mitt i Göteborg. Doften, människorna, stämningen. Många liknar oss. Känslan, förväntningarna i blickar som möts… snart ska det bli så som vi alla längtat efter. Nu är vi här. Snart börjar det. Äntligen.
Dörrarna öppnas.
Uppspelta röster når Emil och de andra i bandet genom teaterns tunga mörkröda scendraperier. Sorlet lovar. En redan nöjd publik är en bra plats för poeten och musikerna, tänker han småleende och lite trött. Trött redan? Föreställningen har gjort några varv – fast vi har ju fyllt på med nya låtar, fler musiker, vi har repat bra. Det borde funka, jo, jag orkar. Några varv till…
Rad 4, plats 57, 58 – nu, äntligen – vi går framåt på parkett, biljetterna i högsta hugg – framåt mot scenen. Där är den, där är rad fyra…
Fortsättning följer…
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
