En ljummen augustinatt
Ligger sömnlös och känner den varma luften i mitt sovrum. Det är omöjligt att få svalka. Sängen är varm, kroppen sjuder.
Plötsligt är den slut, den svenska sommaren. Vi håller avstånd. Se men inte röra. Säger hej och tar några steg bort. Vi fortsätter att inte ta i varann när hösten kommer väl? Och sen, till jul – nej – jo till jul – inte röra. Hålla avstånd.
Rädda blickar mäter avstånd på Öckerös vackra hembygdsgård. Det är allsång en solig varm eftermiddag i slutet av sköna juli. Kaffet är färdigt och de nybakade bullarna med kardemumma i luften lockar förföriskt från serveringen. På skylten står inte ”Välkommen”, det står ”HÅLL AVSTÅND” med versaler. På varje bord i trädgården ligger inplastade kort med likadana uppmaningar. HÅLL AVSTÅND.
HA TREVLIGT MEN INTE JÄTTETREVLIGT. Så skulle det kunna stå.
Vi spelar i bandet och det blir skön stämning. Publiken vill mer, de klappar in extranummer. Svetten lackar, ögonkasten – de flackande blickarna – vi har väl inte orsakat en katastrof nu? Och människorna, publiken, de som skapar gemenskapen vi njuter tillsammans – är det dödsstraff på allsång? Nej vi är inte fler än femtio. Vi är utomhus, det är glest mellan borden. Men tänk om nån blir smittad och dör.
Vi har trevligt, nästan jättetrevligt.
I maj ställdes alla våra spelningar för hela sommaren med bandet in. Det kändes trist, jättetrist. Dragspelskurserna jag brukar åka på varje år – inställda. Det blev tyst och tomt.
Vi lyckades i bandet (Ålefeskarns på Öckerö) kuppa coronan genom att spela utomhus med rikligt med sprit och lappar om avstånd. Vi spelade många gånger utomhus denna sommar – på äldreboendet och på två olika hembygdsgårdar flera gånger. Vi behövde inte ställa in på grund av oväder en enda gång.
Jag vänder mig på sidan i min sommarvarma säng och tänker på hur fint det är att få vara med i ett band. Att få göra gott för gemenskapstörstande, nöjeshungriga, allsångssugna människor som sjunger, dricker kaffe och äter kardemummabullar. Och håller avstånd. Tillsammans. Vi repade inför vår sista utespelning i sommar igårkväll, till sent. Äldreboendet på Öckerö på tisdag nästa vecka. Det ska bli trevligt, det ska bli jättetrevligt.
Var rädda om er.
Karin
Karin Sjögren
Odont dr, leg tdl, affärskommunikatör, MI-tränare, medlem av MINT, konsult i social arbetsmiljö
karinsjogren@telia.com
Www.karinsjogren.se
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
