Ett kravfyllt brev
Ett par veckor har det tagit. Veckor av prestationsångest, höga krav och konflikter inombords om hur jag borde skriva eller inte skriva. Att det skulle vara ett sådant massivt berg att bestiga, detta att skriva ett ynka personligt brev för en jobbansökan. Det var många år sedan sist och insatsen har ökat.
Jag har laddat ner mallar och läst tusen tips om hur du skriver det perfekta ansökningsbrevet. Jag har skrivit om skrivit om skrivit om och förbannat mig när det ändå inte blivit bra trots att jag är bra på att skriva. Har ni upplevt det; när du ska göra något du verkligen vet att du behärskar bra och så blir det ändå inte alls bra, och det går inte riktigt att sätta fingret på VAR det skaver? För mig är det otroligt frustrerande och inte minst stressande. Det är som att köra i en dålig rondell och varje gång du tar en avfart till grönare gräs leder den in i rondellen igen.
Så jag tog mig en självkritisk funderare. Insåg rätt snabbt vad jag alltid inser till slut; att mallar och fyrkantiga ramar bara är skit och inte leder mig någonvart. Hur ska man komma vidare om man håller sig inom redan uppsatta ramar? Jag klickade upp ett tomt vitt dokument, blundade för Jante och skrev hämningslöst det jag ville ha sagt.
Bad några betrodda personer att läsa. Fick höra att det var ett förbenat bra brev men… att risken är stor att de tänker ”Vem tror hon att hon är egentligen?”. Suck. Så vem tror jag att jag är egentligen? Helt enkelt den personen som jag har skrivit om i brevet. Men jag glömde Jante-lagen, det är problemet. Jag glömde huka mig lite och be lagom om ursäkt i samma andetag som jag talade om hur bra jag är.
Som kvinna anses det fortfarande fult att säga rakt ut att man är bra. Ingen säger det högt, men är du riktigt vass på något tar det inte lång tid innan heja-ropen stillar sig och det blir tyst. För du får vara bra, men inte SÅ bra. Våra känsliga kvinno-egon tål inte konkurrens, tål verkligen inte att någon är bättre. Blev det obekvämt nu? Själv kände jag mig obekväm ända tills jag bröt mig ur fyrkanten av Jante-lag och färdiga mallar.
Våga vara bra, och våga låt andra vara bra!
Hej hösten, nu kör vi.
Johanna
Johanna Ene är tandsköterska och arbetar på en privatklinik i Göteborg. Hon driver också den privata bloggen Tandsköterskan.net
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
