Existentiell stress och inre oro

Här fortsätter serien om stresshantering: Många forskare tror att vår stora hjärna utvecklades för att vi skulle kunna hantera det komplicerade sociala samspelet som behövdes för att de fysiskt svaga människorna skulle kunna samarbeta i en fientlig värld. Med på köpet fick vi ett medvetande om tiden, oss själva, vårt eget liv och döden.

Av Tore Sahlin, Curomed Utbildning 

Medvetandet om att vi så småningom skall dö skapar en existentiell stress som i det förvetenskapliga samhället ledde till att en alternativ värld skapades där förfäderna förväntades leva kvar i en icke kroppslig skepnad. Förutom att detta ledde till trygghet, bevarades också en kontinuitet mellan generationerna som hjälpte till att bibehålla ordning och reda i samhället. Läs gärna Basil Davidssons utmärkta bok Afrikanerna – en inkörsport till kulturhistorien för att lära mera. Så småningom utvecklades de nuvarande världsreligionerna med mer och mer sofistikerade bilder av alternativa världar, liksom av olika gudsbilder. Ju tryggare en individ är desto större tillit och desto bättre fungerar samarbetet.

Oro för morgondagen eller för vad som händer vid olyckor eller när man dör är negativt. Religionerna fyller här en viktig funktion, förutom förklaringarna om vad som händer efter döden har alla de stora världsreligionerna en ”hjälparfunktion”, buddismen i boddhisatvorna, kristendomen i den treenige guden och islam i Allah. När vi får problem och andra människor inte kan hjälpa oss kan vi be om hjälp på ett högre plan av dessa hjälpare.

Känsla av gemenskap ökar tryggheten

Religionerna kom också att möjliggöra känslan av gemenskap när grupperna av människor utökades från familjenivå och klannivå till att nationer skapades. En av de stora utmaningarna för Europa just nu är att vi skulle behöva utöka känslan av gemenskap från nationsnivån till ”EU-nivån” för att det gemensamma Europa skall fungera och för att Europa både skall kunna ta hand om flyktingar som kommer och även vara en maktfaktor i världen.

Förmåga att vara vänlig viktig för samarbetet

Men åter till individ- och gruppnivån. Kanske den allra viktigaste faktorn när det gäller att kunna samarbeta är förmågan att vara vänlig. Dessutom är det så att när vi samarbetar med andra eller hjälper andra så skänker det en så stor inre tillfredsställelse att vi faktiskt blir lyckligare. I hjärnan kan man se en ökad dopaminfrisättning. Motsatsen sker när vi känner tidspress och irritation. Samarbetet fungerar sämre och efter en tid tar vi med oss dessa negativa känslor hem och våra nära och kära drabbas. Med tiden kan också en inre oro byggas upp med vardagsstressen som grund, och som också det kan leda till en existentiell oro som vi kan formulera i termer av ”Vad är det för mening med allting egentligen”. Hos dem som hamnar i en utmattningsdepression är det vanligt att känna en meningslöshet i tillvaron som i sin tur leder till passivitet.

Många människor som tyngs av stress blir mer och mer inbundna och diskuterar inte sina problem med andra. Här har vi som arbetskamrater eller anhöriga en viktig uppgift att på olika sätt stötta och hjälpa. Det är då viktigt att aldrig ge skuld utan att ställa öppna frågor som kan hjälpa individen att själv komma fram till lösningen på sina problem.

 

Tyvärr är det så att vi med stigande ålder får allt sämre filter mot denna inre oro som på ålderns höst kan överväldiga många av oss. På vår kurs Work and Life Management på Azorerna nu i höstas var det många deltagare som själva hade noterat detta och ville ha redskap att skapa ett inre lugn. Work and Life Management är en fristående fortsättningskurs på Effektiv Stresshantering som många kliniker går vidare med. På begäran genomför vi denna kurs i Burma i höst, se mer på curomed.se

 

Med vänlig hälsning

Tore Sahlin
Curomed Utbildning AB
tore@curomed.se
mob +46(0)70 3837510
www.curomed.se