Fick en käftsmäll
Framtänderna skymtar bakom överläppen. Som splittrade mandelbitar ser de ut.
En ljummen sommardag, vi hjälps åt med akutpatienterna, semestrarna avlöser varandra. Bruna ben och sand mellan tårna.
Patienten sitter i stolen. Han är tystlåten. Han håller handen skyggt för munnen när han pratar. Norrländsk dialekt, fin. Jo, han har tappat en provisorisk fyllning. Jo, vi håller på med några rotfyllningar, min vanliga tandläkare och jag. Jo, det är lite vasst här och där.
I journalen finns omfattande beskrivningar om rotbehandlingar i flera kindtänder. Han är patient sedan 9 månader hos samma tandläkare. Nio månader av endodonti. Det är lång tid kvar förstår jag också.
Men du… framtänderna… vad…?
Nej, de spar vi till sist, säger hon, min vanliga tandläkare…
Jahaa…?
Jo, för annars kanske jag försvinner igen. Det gick ju några år emellan sist…
9 månader är han vår patient, 9 månader går han skygg och hukande, 9 månader – först gör vi endodontin och sen estetiken. Då har vi honom kvar.
Som en fotboja mitt i ansiktet. En hållhake. Ett straff.
Jag svarvar på nån halvtimma ihop nåt med glasjonomer så att vi kan lämna varann med hela ansiktena synliga båda två. Han ler, han tar ned handen, han räcker den till mig. Det handslaget glömmer jag aldrig.
En rysare, ett övergrepp, en riktig käftsmäll.
Han fortsatte hos mig sen, behöver jag säga det.
Tack för att du läser mina tankar.
Karin
Karin Sjögren
Odont dr, leg tdl, affärskommunikatör, MI-tränare, medlem av MINT, konsult i social arbetsmiljö
karinsjogren@telia.com
www.karinsjogren.se
Öppen kurs i motiverande samtal i augusti >>
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.