Ge oss gemensamma kurser för tandtekniker och tandläkare!
Jag har gjort delar av min tandteknik sedan 2007. Som tandläkare var det en dröm att kunna göra sin egen tandteknik, eftersom jag har båda utbildningarna. Men det dröjde inte länge innan jag upptäckte skillnaderna i perspektiv.
Det var för en såpass banal sak som att ta index. Det index jag tog som tandläkare var inte acceptabelt för mig som tandtekniker. Som tandtekniker hade jag ofta irriterat mig på tandläkare som inte kunnat ta index.
Nu stod jag själv med ett ofullständigt index.
Men varför blev det så fel?
Då insåg jag att jag var kass på att ta index. Det var min första aha-upplevelse när det gäller produktionen. Indextagning är väldigt, väldigt känsligt. Det är många steg man måste tänka på för att det skall stämma. Jag började gräva lite i det.
För det första handlar det inte bara om att ta index, utan även om avtrycket. Om det är släp i avtrycket, då blir det gips när man slår ut gipsmodellen. Och släpet finns inte med i indexet. Och då får du ju inte på det. Det spelade väldigt stor roll vilken typ av bettregistreringsvax vi använde, och hur mycket man hade värmt upp det, hur hårt patienten hade bitit och hur noggrant du hade kylt ned det.
Jag upptäckte massor av variabler. Jag var sysselsatt med detta i ett par månader.
Kollegor hade tips, men det var samma saker som jag själv provat.
Det var en äldre kollega som till slut visade en äldre metod, där man använde stora mängder vax, som manipulerades på olika sätt. Då blev det nästan perfekt.
Det var min första dans med flödet. Då kan ni nästan lista ut vilket helvete jag haft, och vilka lärdomar jag gjort, inom områden som preparationsteknik.
Jag hade då arbetat som lärare i material och preparationsteknik på tandläkarlinjen. Jag hade rätt mycket erfarenhet av preparationer och preparationsteknik. Jag var skaplig, tycker jag. Men den djupa förståelsen saknades. Varför måste jag preparera på ett visst sätt, på vissa ställen, på vissa tidpunkter, för vissa material, på vissa tänder – för att designen och slutprodukten skall bli bra?
Fy fan vad komplicerat!
Är det en MK? Är det en monolitisk konstruktion? Är det en keram, är det en kronpreparation? Om det är två tänder som är nära varandra, hur skall ytan vara för att man skall kunna designa kronan och bibehålla en god morfologi?
Man måste tänka på minimitjockleken, både cervikalt och incicalt och över allt. Man måste tänka på övergången från preparationsgränsen till kronans skarv, inte bara buckalt och lingualt men också interproximalt, för att få en fin övergång från krona till tand, som är harmonisk med roten på tanden. De första designer man gör med hjälp av bibliotekständer, kan se ut som riskorn eller Michelin-gubbar.
Det är relativt lätt få till kronor som ser ut som i läroböckerna. Men den djupa kunskapen i hur och varför, den saknade jag redan i mitt första fall.
Det här är inget jag är ensam om.
Kollegor och besökare på mina kurser säger samma sak.
Än idag, åtta år senare, lär jag mig nya saker om preparationsteknik.
Som tandtekniker blir jag frustrerad och irriterad över att jag inte får till den perfekta kronan, beroende på att jag som tandläkare inte gjort det perfekta underlaget.
Samma fenomen återkommer i implantologi. Det är mängder av faktorer och parametrar, med olika nivåer av noggrannhet. Varje fall är unikt. Komplexitetsnivån är hissnande.
Och då har vi inte ens gått in på det artistiska.
Här kommer ytterligare en nivå in: Vi kan börja med material, sedan nyanser, mättnad och translucens. Du kan ha multilayer, ytporslin, ytinfärgning, du kan polera för hand, eller använda glaze. Komplexiteten i estetik är nästan i nivå med funktionen.
Det estetiska sätter prägeln, precis som när man bygger ett hus. De viktigaste delarna av produktionen är svåra för en patient att värdera. Det kosmetiska ser de direkt.
Summan av detta är: Produktion av tandteknik är en otroligt komplex historia.
Jag säger inte att tandläkare inte bör ge sig in på tandteknik. Det gäller att inse hur komplext det är på bägge sidor.
En tandläkare som gör tandteknik är arkitekt, ingenjör och snickare på samma gång. Det blir en person, som får en djup insyn i hur komplext det är att bygga ett hus.
När man ser arbetsflödet på bägge sidorna inser man snabbt att det finns en anledning till att saker är som de är. Man ser snart att det finns många steg – och inga genvägar – som måste tas innan slutprodukten blir så bra som möjligt. Jag säger inte perfekt, för jag tror inte man kan göra saker perfekt.
Det vore gynnsamt med gemensamma kurser på våra utbildningar, så att bägge yrkena får en inblick i parametrarna de måsta tänka på.
Vi har patienter, assisterande personal samt tandläkare och tandtekniker. Alla bedömer slutresultatet olika. Det finns ingen domare som kan ge betyg, som i konståkningen i OS. Det viktigaste bedömningskriteriet för alla seriösa inom tandvården är tiden.
Gjorde jag ett bra jobb? Kom tillbaka om fem – tio år, så får du svaret.
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
