Glad i hela kroppen
Han böjer sig framåt. Som en buddistisk munk med handflatorna ihop.
Min hud svarar med en skön rysning – huvudet, armarna, längs benen. Hela kroppen gläder sig, ögonen lyser och munnen ler när jag går vidare.
Jag är ute på promenad runt Delsjön. En av mina favoritplatser. Trädkronorna sträcker sig upp i himlen och bygger ett luftigt, ljust tak. Mina stavar studsar mig framåt, uppåt.
Längs grusvägen, vid sjön ligger det lilla glesa trähuset med sitt utsågade hjärta på dörren. Genom hjärtat ser man sjön. Alltid rent, alltid ordning därinne. Finns nästan alltid papper. Det lilla huset har räddat mig många gånger.
Jag ser honom på håll.
Mannen som städar mitt favorit-utedass har en liten skogsbil med säckar, redskap och toarullar. Iklädd varselkläder ställer han in de två obligatoriska toarullarna. Han gör sitt jobb. Bara så. Visst.
Jag skyndar mig för att hinna fram innan han åker vidare. Han vänder sig förvånat om när jag hälsar. Jag säger att jag vill passa på att tacka för att han gör sitt jobb så bra. Att han är viktig och att jag uppskattar dasset – som en trygg och fin plats. Jag säger att jag hoppas att han ska orka göra sitt jobb många gånger till.
Han ler, samlar sina händer i tacksamhet, bugar djupt och säger tack, tack, tack…
Jag bugar till svar såsom man gör intuitivt, kroppen härmar som i en dans, han ler, jag ler och glädjen värmer. En stor tacksamhet förenar oss där vi bugar framför trädasset. Jag lämnar honom och går vidare. Stegen är lätta, luften ännu klarare nu. Jag är glad. Glad i hela kroppen.
Karin Sjögren
Odont dr, leg tdl, affärskommunikatör, MI-tränare
www.karinsjogren.se
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
