Har sociala medier kopplat oss som hundar?
Det har grott länge hos mig, känslan av att vara en hund som lyder order och går dit kopplet drar. Kopplet drar mig genom flöden på Instagram och Facebook, i oändlighet. För det som är skapat för att locka min uppmärksamhet tar aldrig slut. Som hundgodis på en stig genom skogen. Och det är exakt så det är tänkt att vara.
Jag har använt Facebook i många år för att marknadsföra min blogg www.tandskoterskan.net. Ett fantastiskt verktyg. Tills det inte är det längre och jag inser att jag lagt mig själv i händerna på ett enormt företag som knappast bryr sig om mig. Plötsligt plockas mina egna kommentarer bort. Strider mot community-regler gör de. Spam är de. Märkligt är det i mina ögon, som varken ser något som går mot regler eller upprepas ohyfsat.
Det går inte att göra så mycket åt saken, mer än att trycka på knappen ”Jag håller inte med”. Men Facebook gör det tydligt för mig att de inte har kapacitet att engagera sig mer i ärenden än denna lilla knapp. Hur blev det så här då? En dålig slump kanske. Eller kanske någon som inte är glad i det jag gör och anmälde mina kommentarer. Skulle det vara så är det på sin plats med ett tack från mig. Tack! Du öppnade mina ögon och kickade igång min process i att montera ner min delaktighet i sociala medier.
Vi äger inte våra konton i sociala medier. Det ska vi komma ihåg.
Jag upptäckte en intressant sak när jag i veckan började rensa bland mina bilder på Instagram. Raderade sådant som inte passade, kändes för privat… Dagen efter var några bilder tillbaka. Jag såg säkert fel, mindes fel. Raderade igen. Dagen efter var de åter tillbaka. Ploppade upp som giftsvampar. Bilder jag raderat två gånger. Upptäckte även att gamla bilder i mitt eget flöde visades vissa gånger, för att inte synas andra.
Så. Jag förlitar mig alltså på plattformar som jag inte äger, inte har någon kontroll över, för att sprida min egen hemsida med min blogg, som jag faktiskt äger. Något som är mig mycket kärt och som jag lagt ner otroligt mycket tid, energi, kärlek och engagemang på genom åren. Och det lägger jag tanklöst i händerna på någon annan?!
De senaste två veckorna har jag suttit och byggt om min hemsida. Alla länkar till mina sociala medier har jag skurit bort. Rent känns det. Som om jag målat över fula skavanker i mitt lilla rosa hus. Samtidigt har jag inaktiverat min personliga Instagram. Stängt av kommentarsfältet på Tandsköterskan Johannas Facebook-sida. Dumt med kommentarer som Facebook inte låter mig svara på, när det finns kommentarsfält på min hemsida. Jag har också bestämt mig för att avveckla min Instagram som är kopplad till hemsidan.
Och i kölvattnet av dessa, till synes små, förändringar och nedskärningar så spirar något inom mig… Hej inspiration! Hej skaparglädje! Jag har saknat er rätt länge nu. Ni är välkomna här nu, jag har skapat tid, plats och uppmärksamhet för er. Igen. I ett rent och nystädat litet hus som heter Tandskoterskan.net. Där är alla välkomna och det finns plats för diskussion utan konstiga regler.
Istället för att följa mig i sociala medier så kan du skriva upp dig på mitt nyhetsbrev från min hemsida. Inget spam, bara snälla uppdateringar max en gång/månad.
Hur går era tankar kring sociala medier och vad de gör med oss?
Bästa hälsningar!
Johanna, tandsköterska och allmän motståndare i största allmänhet men med välvilja i synnerhet
Johanna Ene är tandsköterska och blev utsedd till Årets tandsköterska 2017. Hon driver också den privata bloggen Tandsköterskan.net
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
