Hur startade allt?
Här fortsätter Tore Sahlins dramatiska resa i samband med covidvaccinering.
En naturlig fråga som flera har undrat över. Svenne, min kollega och vän Sven-Olof Einarsson, ringde och sa: Ska vi ordna en kursresa till Sydafrika, deras Covid19-forskare är bland de allra främsta i världen. Mycket bra idé, sa jag. Jag hade också läst om sydafrikanernas förnämliga forskning om denna nya virussjukdom och jag ville lära mer och trodde även att deras rön skulle vara intressanta för oss svenskar. 2021 hade vi fått ställa in våra kursresor på grund av Pandemin och vi var sugna på att komma igång igen. Komplikationer skulle dock tillstöta, av olika slag. Här skall jag bara beröra dem som rör mig personligen.
I början på december 2021 hade jag märkt att jag inte kunde åka skidor som jag ville, orken avtog dramatiskt efter att par kilometer, men jag trodde förstås att jag snabbt skulle bli frisk. Jag hade inte sett mönstret. Jag visste inte vad som komma skulle.
Men, vi tar det från början. I slutet av mars 2021 vaccinerade vi oss, Karin och jag, med den första sprutan. Jag började hosta lite grand 10 dagar senare. Inget allvarligt. Inget som jag brydde mig om. Hostan blev dock värre och i mitten av juli gick jag till vårdcentralen som skrev ut kortison för inhalation. Funderade med läkaren om min oro över om symptomen kunde kopplas till vaccinationen. Absolut inte, sade hon. Hostan tilltog trots behandling och jag fick nya preparat under hösten. Jag tyckte också att orken blev sämre. Vi hade goda vänner på middag, som föreslog en snarkrutredning, men jag trodde mera på ålder eller något annat.
I oktober högg jag fortfarande vindfällen i skogen betydligt snabbare än min 50-åriga svärson, men i december 2021 blev jag snabbt mer orkeslös. Hade också börjat hosta upp segt slem. Före jul blev jag så kallad för att få reda på resultatet av snarkutredningen. Det var jobbigt att gå genom hela sjukhuset till andningsenheten och läkaren konstaterade att jag bara hade 85% syremättnad. Det normala är 97-100%. Snabbspår till Lungkliniken och i januari konstaterades att mina lungor var till nära hälften fyllda med slem.
Kan det ha något med min covidvaccinering att göra? Vid det laget hade jag tagit 3 stycken sprutor. Nej, sade professorn med emfas. Jag fick utrustning för att inhalera bronkvidgare och saltlösning samt instruktioner hur jag skulle ”huffa” upp slem. Det gick dåligt och starka kortisontabletter skrevs ut. Slemmet minskade och allt såg rätt bra ut till dess att kortisonet gradvis sattes ut.
Återigen frågade jag om en eventuell koppling till min covidvaccinering, men ingen sådan fanns. Jag började studera detta själv. Riktigt, i Sverige såg man inga sådana kopplingar. Men skam den som ger sig, spik-proteinerna i vaccinet och spik-proteinerna i viruset är ju ganska lika. Kanske kan något hända vid vaccinering av en känslig individ, även om vi inte ser det i Sverige. Tyvärr är jag en känslig individ.
I USA visade det sig att man skrivit case-reports om stark slembildning i lungorna efter vaccinering. Slemmet var mycket segt och innehöll mycket hyaluronsyra. På Umeå universitet finns en forskare som studerar lungor från dem som dött av Covid19. Deras lungor är fyllda av detta sega slem med stora mängder hyaluronsyra. Personer med Cystisk Fibros har också ett extremt segt slem i lungorna men även på andra ställen där slem bildas. Jag började bli rädd. Hade jag också sådant slem i mina lungor?
Fortsättning följer
Hjärtliga hälsningar
Tore Sahlin
Tore Sahlin är specialisttandläkare och licensierad organisationskonsult. Sedan 1988 driver han Curomed Utbildning AB, Umeå.
- Vi vill fortsätta lära över gränserna. Mindre ofta för miljöns skull, men som alltid med kvalitet!
Vårt program för 2023:
- Kursresa till Kapstaden, Pandemistrategier, smittbekämpning, samhällskonsekvenser, hälsokommunikation, 31 januari – 14 februari 2023
- Island, under planering
Se curomed.se. DS.
PS. Det jag skriver om är mina personliga upplevelser i samband med covidvaccinering. Samtidigt tror jag att covidvaccineringen har räddat många människoliv, och att jag råkat ha otur. DS.
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
