Jag som trodde allt var bra…
Skoskav och lite för varmt, men visst hade vi kul på vår semesterresa?
Jag tycker att allt är bra, han vänder bort ansiktet. Han vill skiljas.
Vi pratar förbi varann. Starka åsikter och viljor. Jag vet hur jag vill ha det. Hur jag vill att vi ska ha det. Skygglapparna ger mig tunnelseende. Det går bra nu. Vi har det bra. Som jag ser det. Såsom jag väljer att se det.
I den nära relationen blir det tydligt. Nej, det känns inte bra. Prata, försöka lösa – gå vidare? Eller prata, bråka, lösa – gå isär?
På arbetsplatsen är det likadant. Den fokuserade chefen är otydlig, stressad, i tunnelseende. Hon som inte hinner, inte orkar lyssna och ta in. Stress över verksamheten med patient-tryck, personalbrist, ekonomi… privata bekymmer med partnern, barnen, huset, gamla föräldrar… listan kan bli oändligt lång.
Du har din version av tillvaron, din arbetskamrat har sin.
Hur gör man då?
Vi kanske inte måste älska varann på en arbetsplats. Det räcker att fördra varann. Att respektera och acceptera varandras olikheter. Alla har vi dåliga eller mindre bra sidor. Likväl som vi har bra eller fantastiskt fina egenskaper.
Om vi var klonade identiska individer skulle arbetsgruppen implodera. Explodera. Kaos. Om hon som sitter i receptionen är exakt som jag. Och sköterskan. Tandhygienisten. Chefen. Bara så exakt likadana. Samma sort. Storlek, färger, skratt, ögon, humor, erfarenheter. Vart jag än ser, ser jag mig själv. Karin Sjögrens klonade team.
Att aldrig bli överraskad. Eftersom jag vet hur jag tänker. Att alltid veta exakt hur hon kommer att reagera. Tillvaron i en klonad grupp. En tight klonad grupp som ”har det bra”.
Tusen blommor ska blomma. Vi ska vara olika. Vi ska kunna bidra med vår syn på saken. Det finns inte en lösning på ett problem, oftast. Om vi orkar stanna upp. Ta tid. Söka kontakt.
Vad vill du? Vad behöver du?
Vad vill jag? Vad behöver jag?
Vad vill vi? Vad behöver vi?
Så, jo tack, vi har det bra, trots allt. Eller kanske – tack vare skoskav och lite för varmt ibland.
Tack för en underbar sommar.
Hösten knackar på, välkommen med dina gula vackra löv och friska vindar.
/Karin
Karin Sjögren
Tandläkare, odontologie doktor, affärskommunikatör, MI-tränare
www.karinsjogren.se
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
