Kan man inte bara få jobba…?
Såg du henne!? Hon gick hem utan att spola igenom trean…! Precis som i torsdags…! Såg du?!
När skitpratet blir kittet som håller ihop oss. Dina misstag blir mina framgångar. Vi mot dom. Den gemensamma fienden förenar oss i ett förakt som växer. Ett svart, kallt, kvävande förakt förtrycker, förminskar. Släck lampan, bygg hinder, knyt en ögonbindel på den stackaren – du ska se att hon snubblar. Snavar, slår sig och faller.
Krånglig kommunikation. Elak, mobbande, exkluderande. Jag väntar på att du ska göra bort dig. Igen. Och igen. Poängen rasslar in. 15-0. 30-0. Du är död. Ute.
Kan man inte bara få jobba…? Fokus på patienter, teknik, ekonomi…?
Jag handleder en arbetsgrupp som kommit på sné. Det brukade gå bra. Det brukade funka. Så byttes delar av personalen ut. Det funkar inte längre. För den gör det och den gör inte det. Och den är dum i huvudet.
En kompis är gammal byggare. Snickare. Han jobbar på kontor nu. Han säger att på byggen pratar man inte skit. Man kan inte. För på byggen måste man lita på varann. Snickaren litar på att elektrikern gjort sitt jobb så han kan va på jobbet utan att få ström genom kroppen. Kranföraren lyfter en låda på många ton över huvudena på de andra byggarna och vet sitt ansvar. ”På bygge säger man TILL den som gör fel direkt. På kontor pratar man OM den som gör fel. Länge efter”, berättar han.
Kan du lita på dina arbetskamrater? Lita på att du får veta det du behöver för att göra ett bra jobb, och klara dig. Klara kropp och själ. Själen fryser av onda ögat. Kroppen blir svag och fumlig. Självkänslan tar självförtroendet i hand och åker rätt ned i svarta källarvalven.
Arbetsgruppen som körde i diket – de har gått över till plan B. B som i bygge. Rak ärlig närvarande kommunikation. Får jag visa hur jag menar? Vi hjälps åt. Respekt och integritet. Tid. Vissa behöver mer tid än andra. Att vara en arbetsgrupp är att vara varandras arbetsmiljö. Du är min. Jag är din. Tillsammans blir vi ett eget universum.
Jag kan bara ändra på en enda person på den här jorden. Mig själv. Om jag vill förändring är jag själv först ut. Finns bara det sättet.
Idag är första dagen på resten av ditt arbetsliv. Låt oss möta varann i ärlighet, omtanke och kärlek.
Alla kan göra fel. Den som är utan synd kastar första stenen, står det i vår kristna bibel – vänta med dom och straff innan du kollat vad som hände och känn efter vad du själv kunde gjort för att underlätta för den som råkade göra bort sig.
Poeten Bob Hansson skriver:
”Biskop Thomas Peterson i Visby har avkragats på grund av otrohet.
Läste jag nyss. Och skrev:
I varje avslut göms en början. I varje val föds en port. I varje port står gud och väntar med öppen famn. På inget annat sätt kan det vara.
Guds famn är alltid öppen. Bara människans kan vara stängd.
Ps, om du har svårt för ordet Gud kan du byta ut det mot något annat. Exempelvis Clas Ohlsson.
Välj själv. )”
Och – ja, man kan faktiskt bara få jobba – fokus på patienter, teknik och ekonomi – det bestämmer man själv.
Nu gäller Plan B. B som i Brutal.
/Karin
Karin Sjögren
Odont dr, leg tdl, affärskommunikatör, MI-tränare (medlem av MINT)
karinsjogren@telia.com
www.karinsjogren.se
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
