Kroppar, kvinnor, rumpor, tuttar, magar…
Oooo tjejer! Oooo tjejer! Vi måste höja våra röster för att höras. Ooo tjejer! Ooo tjejer! Kampsången av modiga kvinnor i praktiska kläder. Inget smink. Bra sulor. Kvinnor på frammarsch i rutiga skjortor.
Jag var i tidiga tonåren och förstod inte helt grejen. I mitt hem fanns inte traditionella könsmönster på det sättet. Diskmaskinen funkar inte – är Karin hemma? – hörde jag från köket. Gick dit och fipplade med nåt rör som lossat, fixade säkringen och körde en disk.
Att jag var flicka var inte intressant där och då. Det var skönt att få vara kompetent. Trygg och med tillgång till hjärnan. Teknisk, praktisk och kompetent.
Utan att behaga, se söt ut och pluta med läpparna när jag kollade igenom proppskåpet. Och jo jag hade både bröder och en pappa. De var bra på andra saker.
Jag möter många kvinnor vars självbild och framgång bygger på yttre attribut. Jag förväntas göra samma. Jag är tveksam.
Så här: Ska handla strumpbyxor. På Lindex sväller hyllorna av shapingprodukter. Håll in – håll upp – håll tyst.
Magen ska vara platt, låren svarvade, rumpan stå som två bollar rätt upp. Jag står en stund och funderar över vad som händer om man råkar sätta shapingstrumpbyxorna bakåfram. Det kan bli crazy.
Fnisset fastnar i halsen. Vem bestämmer att alla ska stöpas i samma form? Modellkroppen på strumppaketet är dessutom kraftigt retuscherad.
Jag minns känslan i kroppen av den stränga shapingunderklänningen jag köpt till en finklänning för längesen. Trycket över buken, luft, jag får inte luft när tryckförbandet runt min kropp hindrar mig att andas. Hjärnan fungerar inte fullt ut. Den är ockuperad av att lösa primata funktioner som hämmas av det förhöjda trycket i buk och bröstkorg. Sådant som matsmältning, immunförsvar, hjärtrytm och andra diverse detaljer. Allt är nu underordnat den eventuellt fördelaktiga profil jag får av kroppsstrumpan jag frivilligt stryper min kropp med. En profil som någon annan bestämt att min kropp ska ha. Att den får mig att se ut som en salsicha redo för stekpannan under min finklänning är det förhoppningsvis bara jag själv som tvingas se.
Köper inga shapingprodukter mer. Jag vill vara en fri människa. Så fri det går. Fri att andas åtminstone.
Hur ska vi nånsin kunna konkurrera om lika lön och villkor i ett av världens mest utvecklade länder om vi kvinnor hela tiden lägger band på och hindrar oss själva med kroppsföraktande metoder som leder till helt onödiga funktionshinder? Gå in i en skoaffär och jämför dam- och herravdelningarna så ser ni lätt vilka som klarar att gå stadigt framåt.
Vad säger ni tjejer? Ooo tjejer? Ooo eller…?
Karin Sjögren
Odont dr, leg tdl, affärskommunikatör, MI-tränare, konsult social arbetsmiljö
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.