Luften går ur. Punka så det pyser. Måtte det ta slut snart. Gode Gud låt tiden gå fort.
Jag jobbar och det är kul för det mesta. Hej vad det går.
Men inte idag. Det är någon på första raden som har en väldigt dålig dag och som gärna vill att fler ska få det.
Hon är en grå hemul (se förklaring längst ned). Ögon i smala springor som granskar mig. Hon är skeptisk. Jag blir lika osäker ju längre ned hennes mungipor pekar.
Jag undviker hennes ögon och söker gladare blickar i rummet. De snälla, mjuka ansiktena med nyfikna ögon ger mig den rätta energin att fortsätta.
Bäst att ta en paus. Förmiddagsfika. Hela dagen är bokad för en workshop i kommunikation för läkarsekreterare. Jag sitter ned med mitt tea när jag märker hur hemulen närmar sig. En kall skugga faller över mig. Nu är det slut, jag kapitulerar. Min autopilot vänder upp mitt ansikte för att möta mitt öde med ett inställsamt leende. Hon ser på mig och harklar sig.
Jag håller andan.
Räknar de nio sekunderna som en klok man sagt mig att man ska räkna när man känner sig hotad. 9 – 8 – 7 – 6 – 5 – längre kommer jag inte för nu pratar hon.
”Jag vill presentera mig, jag heter Marianne”
Hej, Marianne, svarar jag. Lite för fort. Sen börjar jag räkna igen 9 – 8 – 7 – 6 – 5 –
”Jo, jag vill bara säga att det var jag som föreslog att vi skulle ha en utbildningsdag med dig, för du är banne mig det bästa som hänt i mitt liv på väldigt länge.”
Hon hade hört mig på en utbildningsdag ett par år tidigare och sen börjat lobba för att alla sekreterarna skulle få en egen workshop.
Vad fel jag hade. Vad fel man kan ta. Vad lätt det är att döma ut nån. Den som skrämde mig mest var den som jag borde varit mest tacksam mot. Marianne berättade att hon suttit och känt sig nervös ifall hon skulle våga prata med mig i pausen. Så nervös att hon inte kunnat lyssna ens. Hennes stränga ansikte var bara hennes oro. Jag hade så fel, så innerligt fel.
Tack och förlåt mig.
Och god jul till er alla!

Hemul enligt wikipedia:
Hemuler som allmän art introducerades redan i den första boken om Muminfamiljen, Småtrollen och den stora översvämningen (1945), där de ursprungligen var tankspridda samlare av olika slag. Dessa samlare hinner sällan tänka på något annat och lägger ner stor möda på att få sina samlingar kompletta. De är till sin natur väldigt formella och saknar sinne för humor. Många hemuler håller sig lite för sig själva men är samtidigt vänskapliga om man inte retar dem. Det som hemuler inte gillar och som inte är typiskt för dem kallar de ”ohemult”.
I senare volymer av böckerna symboliserar hemulerna även ordning, inskränkthet, paragrafrytteri och myndigheter. De vill inordna sin omgivning i fack och blir lätt fanatiska. I Farlig midsommar exemplifieras detta av Parkvakten och Fångvakten. En kvinnlig hemul var föreståndare för det barnhem där Muminpappan tillbringade sin barndom (i boken Muminpappans memoarer).
Karin Sjögren
Odont dr, leg tandläkare, affärskommunikatör och lärare i motiverande samtal
Medlem av MINT – Motivational Interviewing Network of Trainers
Mail: Karinsjogren@telia.com
Tel: 0706-820082
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.