Min sommarkropp är lite försenad…
Gråvita gleshåriga ben med blandade märken av livet sticker ut under kjolen. Värme, vilken värme! Tights och strumpbyxor känns som skoteroverall, de funkar inte längre. Det är värmebölja i mitten av maj. Hägg och syren blommar samtidigt, luften är tung av bedövande blomdoft.
Tjejer i tunna sommarklänningar fladdrar förbi i små sommartofflor. Bruna blanka ben, en liten tatuering diskret på vaden. Solblekt hår och bara armar. Killar i mjuka shorts och randig sjömanströja, sol och saltstänkta – mitt i stan…
Jag känner mig som ett gammalt SJ-tåg som pga fordonsfel kommer sent in. ”Ankomsttiden är preliminär och kan komma att ändras” låter högtalarrösten.
Jag tar ett första steg mot sommarkroppen och ställer mig med en fot i handfatet, lånar makens raklödder och hyvel och putsar smalbenen. Det lyckas ganska bra, hälften bort och resten tar vi nästa gång. På med piratbyxorna, varmt ute, varmt inne, det doftar man om mina ben. Nyrakad man från knäna och ned. Det stimulerar nog nån hormonproduktion. Man blir lite modigare som man.
Vinterjackan hänger kvar, hallen är full av vantar och mössor. Det doftar av grus från grova kängor. Sommarjackan ser lite vilsen ut, som en nykomling i ett väl sammansvetsat gäng. Ja jag ska röja. Vintern rasat ut bland våra fjällar för flera veckor sen. Jag ska röja, bara jag blir helt säker på att inte nån mössa behövs på länge. Mina herrdoftande sommarben tvekar – kan man verkligen gå hemifrån utan ytterkläder alls?
Det tar tid att byta existens, att komma ur sina skyddande, värmande lager – bilden av fjärilen som spräcker puppan beskriver mitt tillstånd.
Skynda mig nu innan det vänder, ut i värmen – jag tar chansen och går med ovana steg och bara ben i tunna skor utan strumpor. En svag doft av man bär mig över den sista tvekan. Min sommarkropp och jag går ut i sommarvärmen, det funkade i år – igen.
Karin
Odont Dr, Leg tdl, Affärskommunikatör, MI-tränare, konsult social arbetsmiljö
Tid: 6-7 september 2018
Plats: Göteborg Hotell Eggers vid centralstationen
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
