När visade du civilkurage?
Vi som arbetar med vård av människor bör såklart vara lyhörda, omhändertagande och omvårdande. Det tycker jag för det mesta att vi är, särskilt ser jag det hos oss tandsköterskor! Det finns så många fina där ute som är experter på de små detaljerna som gör underverk; en hand på armen under behandlingen, förtrolighet, lugn, förmågan att se människan och vad just den personen behöver i stunden. Vi möter människor i affekt dagligen och lär oss handskas med det. Arga, ledsna, rädda, stängda, motsägelsefulla eller glada patienter som inte direkt har valt situationen. Vi borde vara experter på att gripa in. Eller är det bara med arbetskläder på?
När visade DU civilkurage senast? Vad gör du när du ser en främling på gatan råka illa ut? Tänk efter noga, vi blåser lätt duster i också våra egna ögon. En skrämmande vanlig syn vid olycksplatser idag är människor som står på behörigt avstånd med mobiltelefonerna i högsta hugg, redo att fota och filma. Jag förstår inte hur man kan med! Det är att gotta sig i andras olycka, hur kan man vara så empatibefriad? Nästa gång är det du själv som ligger på gatan medan andra tittar på genom en display. What goes around comes around.
Jag åkte pendeltåg in till stan. Klockan var mitt på dagen och en ung manlig medresenär så berusad att han ramlade hejdlöst när han klev av tåget. Det såg riktigt otäckt ut då han slog i huvudet i asfalten. Jag försökte hjälpa honom upp och fråga hur det var med honom, ingetdera var lätt då han var mycket större än jag och för full för att tala rent. Det var nästan fullt tåg, folk passerade fort förbi. Kvar i dörröppningen stod två ur tågpersonalen och tittade. Ja, TITTADE med blickar som fördömde honom så långt bort det gick. Inte en ansats till att hjälpa. Den enda som kom fram var en ung spenslig kille, inte större än jag. Vi lyckades få upp mannen och se så att han var ok. Kan du med att lämna en människa liggandes på marken? Ja, tydligen är det många som kan, jag skäms över er. Det spelar ingen roll om han var full mitt på dagen, vem är jag att döma. Jag vet inte hur hans dag varit, vad som skett och vilka hans orsaker var. Det spelar faktiskt ingen roll, ingen ska behöva ligga på gatan medan människor strömmar förbi och låtsas att de inte ser!
En fråga att ställa sig; om jag passerar någon i nöd utan att ingripa, hur får det mig att må och känna sedan? Dagen efter läser jag i nyheterna att en kvinna förts till sjukhus efter att ha attackerats av en man på öppen gata. Samma kvinna som jag såg en man skrika våldsamt mot igår. Hade jag vänt mig om skulle jag sett hur han höjde sin hand. Fundera på hur ni hade velat agera istället.
Jag lyssnade på Kropp & Själ i P1 härom dagen och de pratade om civilkurage och att gripa in. Så bra program, det bästa var att de gav tips och förslag på sätt att ingripa som man inte tänkt på. T ex hur man kan interferera utan att skapa mer bråk eller själv råka illa ut. Väldigt lärorikt, se till att lyssna själva!
Kropp & Själ i P1 om att gripa in
Ta hand om varandra!
Johanna Ene, tandsköterska
www.tandskoterskan.net
Johanna Ene är tandsköterska och arbetar på en privatklinik i Göteborg.
Hon driver också en privat blogg Tandsköterskan.net
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
