Nej, jag är inte stresstålig!
Finns det idag något arbete där man inte eftersöker en stresstålig person i rekryteringsprocessen? Samtidigt som människor blir långtidssjukskrivna för utmattningssyndrom till höger och vänster. Man kunde lika gärna börja formulera platsannonsen ”Personal med framtida sjukskrivning sökes till tjänst som superhjälte”. Jag har svingat min lie efter det där korttidstänket förr, och kommer fortsätta slå det vissnande gräset.
Det pratas mycket om utmattningssyndrom nu, och det är BRA. Vår nya folksjukdom är ett sattyg som faktiskt går att göra något åt, men ingen GÖR något. Jo, det erbjuds kanske någon kursdag i mindfulness, vi pratar om hur vi ska leva våra liv, att sociala medier stressar, skärmar stressar, kortsiktigt tänk i arbetslivet stressar, chefen som aldrig varit nere på golvet piskar vidare… Men vad GÖR vi?
Jo, vi kör på. Och intygar att vi är stresståliga. Arbetsgivaren nickar gillande och tänker ”Vi kör. Vi kör så det ryker tills nästa kund imorgon”. Och imorgon kommer och nästa dag med och varje dag kör man så det ryker för att pengarna ska in här och nu. Imorgon är du över och då tar vi någon ny, för du höll inte måttet.
NEJ. Du blev sjukskriven för att LIVET inte håller måttet som det är idag. Vi förväntas leva som superhjältar med superkrafter och den som inte kan se igenom det sjuka i det och klara att säga NEJ faller hårt. Det krävs en hel by för att börja se klart på det och få igenom ett långtidsperspektiv, både privat och inom yrkesvärlden.
Jag arbetar hårt på mitt ”Stopp!” och ”Nej!”. Försöker lära mig att lyssna på min själ. Vad är viktigt på riktigt?
Jag är av den tron att förändringar alltid börjar med en själv, små som stora. Klarar jag av att se min del i den stora bilden, så klarar jag av att vara den där lilla rörelsen i vattnet som är början till en flodvåg av förändring.
Så i mitt CV vill jag nu att det står:
- Ej stresstålig, men därav seg och långlivad.
- Ingen engångssatsning, men ett säkert framtidskort.
- Min hälsa, din långsiktiga vinst både i ekonomi och lojalitet.
Det handlar inte om att inte klara av ett högt arbetstempo. Jag gillar fart och ogillar att idissla på jobbet. Men det måste finnas en balans. Stress är på många sätt något bra, när det kommer i vågor. Ingenting ska vara av en konstant karaktär, att t ex aldrig känna att man hinner med sina sysslor på ett tillfredsställande vis eller att patientsäkerheten naggas i kanten för att man inte hinner vara så noggrann som faktiskt krävs. Som ni märker älskar jag vågor. Om allt ändå vore en stor rullande våg som vi surfade på, för att sedan lugnt guppa i strandkanten. Så ska det vara, allt kommer och går i en jämn rytm. Toppar och dalar. Högt tempo och sedan vila. Då kan vi vara våra bästa jag.
Vi fattar ju det, varenda en av oss. Problemet är att pengar inte fattar det, och de som håller i pengapåsen drabbas hårt av ha-allt-här-och-nu-sjukan. Hur ska vi bota er? Med alla era pengar borde vi kunna skicka er på ett mindfulness-retreat, i ett par år eller så. Under tiden jobbar vi på ett mer hälsosamt vis, och ni ska se hur kreativiteten och handlingskraften blomstrar då. I kölvattnet av det växer en ekonomi som är stabil och vilda framtidsplaner är då möjliga. För jag tror inget annat än att ett långsiktigt lyckat företag bygger på kraften och lojaliteten hos dem som arbetar där. Ska du satsa på något är det bra personal som ÄR på jobbet och VILL stanna.
Det sista vi har kvar är vår hälsa.
Och nej, jag är på riktigt inte stresstålig!
/Johanna
Johanna Ene är tandsköterska och blev utsedd till Årets tandsköterska 2017. Johanna arbetar på en privatklinik utanför Göteborg. Hon driver också den privata bloggen Tandsköterskan.net
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
