Reseberättelse från Nya Zeeland

Så har vi varit på Nya Zeeland! Jag har i en tidigare krönika talat om Curomeds kurs om den fantastiska forskning som gjorts i Dunedin kring hälsa och utveckling under 40 år. Nu fokuserar jag på reseupplevelser. Den första delen av resan var en privat rundresa på såväl Nordön som Sydön.

Men först några ord om stoppet i Singapore. Det är långt till Nya Zeeland och därför valde vi att stanna över en natt i Singapore. Det var 27 år sedan jag var i Singapore och jag kände nästan inte igen någonting, jo det legendariska Raffles Hotel med sin berömda drink Singapore Sling. Dock var hela hotellet under renovering, vilket det också var för 27 år sedan…

En makalös ny stad har rest sig som en sfinx upp ur havet, med en skyline som inte liknar något annat. För att inte tala om Orchid Garden. Vår guide Mr Long var mycket stolt över sin stad och skrattade hela tiden.

Centrala Aukland har också genomgått en transformation sedan jag var där på 1990-talet med ett Sky Tower som syntes över hela staden. Vi bodde mycket centralt alldeles intill Sky Tower som lystes upp av ett magnifikt fyrverkeri när vi gick över från 2017 till 2018.

Vi hade tidigare på nyårsaftonen njutit av en fantastisk nyårsaftonsmiddag nere vid den gamla hamnen som nu är ombyggd och härbärgerar ett stort antal restauranger. Här fick vi en första smak av det Nya Zeeländska vinundret, landet flödar nu av intressanta vingårdar som producerar högkvalitativa viner.

Efter ett par dagar i Aukland med omnejd packade vi in oss i vår bekväma långfärdsbuss av märket Scania där chauffören också guidade oss när vi åkte genom Nordöns blomstrande jordbrukslandskap. Hobbiton var första stoppet. Det är helt otroligt vilken miljö man byggt upp för Sagan om Ringen-filmerna och man kunde verkligen se hobbitarna framför sig när vi själva intog scenen.

Rotorua med sina varma källor och sin maorikultur var målet för resan. Ursprungsbefolkningen som tros kommit från andra söderhavsöar som t ex Tahiti mötte öar som saknade tidigare befolkning av människor och där rovdjur inte existerade. Kiwifågeln, som är Nya Zelands symbol, kan inte flyga liksom flera andra fåglar och de blev lätta byten. Haven utanför var fulla av fisk och människans inträde på scenen blev snart märkbart. När sedan den vite mannen kom blev förändringarna ännu mer markanta och skogarna med jätteträd av kauri upp till 2-3.000 år gamla kapades ner på mindre än 100 år. En enda stock kunde väga 20 ton. Rekordet var 38 ton för en stock. Tänk er att hantera detta med mekaniska domkrafter, vagnar med järnhjul och oxar eller hästar som dragdjur. Spänningarna mellan maoris och de vita blev stora och maoris tillhörde förlorarna. Dock försöker man nu att i någon mån gottgöra gamla synder och bl a lämnas en del mark tillbaka till maorifolket.

Vi fortsatte sedan ned till Christchurch, som drabbades hårt av jordbävningar för några år sedan. Stora delar av staden var fortfarande under uppbyggnad och man märkte på vår guide/chaufför att upplevelsen satt sina spår. Han talade mycket om vad som hänt och allt som förstörts. Efter en utflykt till Akorea-halvön där vi tittade på världens minsta delfiner bar det så av till Mount Cook i Nya Zeelands egna alper. På vägen åt vi lunch på en typisk Nya Zeeländsk fårfarm där det visade sig att ägarinnan var tandsköterska, utbildad tillsammans med, och bästa vän med en tandsköterska på Seychellerna som var gift med den anglikanske ärkebiskopen på ön. Jag sammanfördes med dem av Anders Tillberg på 1980-talet då han var tandläkare på Seychellerna. Världen är liten!

Själva toppen var höljd i moln då vi kom fram och frågan var om det skulle spricka upp. Spänningen var olidlig men plötsligt stod den där i all sin mäktighet. Vi kunde lugnt äta middag på hotellet som visade sig inhysa en av Nya Zeelands bästa restauranger.

Nästa dag fortsatte vi vår väg mot Queenstown mitt på Sydön längs ett hisnande vackert och varierande landskap. Denna dag blev det lunch på en av Sydöns många vingårdar där vi fick en enorm barbeque med några härliga viner till. Glada åkte vi vidare till vårt konferenshotell Heritage alldeles utanför stadskärnan i Queenstown. Queenstown ligger precis vid stranden av sjön Wakatipu, inbäddad i vad som säkerligen är en av de mest natursköna platserna i världen. Queenstown är en året-runt resort, med skidåkning i närheten, Coronet Peak och Remarkables Ranges på vintern, och en mängd sommaraktiviteter med fokus på berg, sjöar och floder i Central Otago.

En kväll hade vi kursmiddag på en fårfarm dit man tar sig med ångbåt längs Lake Wakatipu, TSS Earnslaw byggd 1907. I vår privata lounge på båten kunde vi fortsätta våra undersökningar av det Nya Zeeländska vinundret. En fantastisk buffé där intet saknades mötte oss på fårfarmen och vi vältrade oss ut till den sedvanliga demonstrationen av fårklippning och fårvallning. Det är helt otroligt att man kan klippa ett får på mindre än två minuter och det lämnar efter sig ett berg av ull.

 

Vi hann också med två vingårdar till i Gibbston Valley vilka bara bekräftade vad vi redan visste – fantastiska viner. Den sista kursdagen hade vi i Dunedin tillsammans med forskare från Otago University och på vägen dit stannade vi till på det Albatrosscenter man byggt upp vid en av de få häckningsplatserna i världen för dessa enorma fåglar. De skall finnas ytterligare två häckningsplatser varav en på Galapagosöarna, dit nästa nyårsresa går.

Ytterligare en intressant konferensdag i Dunedin och så måste vi ju fotografera världens mest fotograferade järnvägsstation.

Nästa dag åter till Christchurch, cirkeln är sluten, kursmiddag på kvällen för att nästa dag säga hej då på Christchurchs flygplats. En del åkte hem, några hälsade på barn i Australien och Karin och jag stannade en extra vecka hos vänner på Nordön. En helt fantastisk resa i ett av världens vackraste länder var slut.

 

Nu planerar vi för nästa nyårsresa som går till Galapagosöarna. Välkommen. Se mer på Curomed.se.

 

Med vänlig hälsning

Tore Sahlin
Curomed Utbildning AB