Så totalt fel ute
En sån grej gör man bara en gång. Nu lämnar jag över. Jag backar. Jag skäms.
Vilken god middag. Härliga grönsaker, en underbar fiskgratäng och ett par glas vitt vin. Goda vännen, hennes man och jag.
Jag reser mig med disk i händerna, går mot diskbänken. Höger hand letar sig in i diskmaskinsfronten – här ska plockas undan så vi kan fortsätta vår mysiga kväll. Så tystnar skratten. En varnande harkling från väninnan… – eeeh nää men vi låter väl karlarna sköta disken… säger hon med tvekande hurtighet i rösten och vädjan i blicken mot mig.
Äsch, jag sätter in i diskmaskinen bara, säger jag och drar igång avspolning i diskhon. Snabbt och lätt. Tänker jag när jag plötsligt känner hans grova hand på min axel. Vi kan kalla honom Bror, för det heter han inte.
Hans hand är tyngre än en hand ska vara. Han markerar sitt revir. Diskmaskinen. Det är bäst att Bror tar hand om diskmaskinen småskrattar väninnan nervöst. Undertonen är – RÖR-FÖR-I-HELVETE-INTE-DISKMASKINEN-OM-LIVET-ÄR-DIG-KÄRT…
Hon reser sig och tar mig om midjan, jag stänger av vattnet, ser på henne och på Bror. Jag backar. Jag lämnar över. Jag är så nära att trampa i klaveret. Så totalt fel ute.
Väninnan säger förtroligt när vi är ute ur köket att fast att vi varit gifta i många år så lär jag mig aldrig hur Bror vill ha disken i diskmaskinen. Om jag ställer den såsom jag tror att han vill ha den så ändrar han. Ibland går han ned i köket på kvällen och jag hör hur han stuvar om i diskmaskinen.
Jag börjar forska på människans förhållande till diskens placering i diskmaskiner. Frågar vänner om hur de gör och varför. Efter några djupintervjuer ser jag mönstret.
Här är min slutsats:
Visa mig din diskmaskin och jag ska säga dig vem du är.
Aktuella kurser:
Karin Sjögren
Odont dr, leg tdl, affärskommunikatör, MI-tränare
www.karinsjogren.se
karinsjogren@telia.com
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
