Sju sköna sköterskor
När jag får en idé som känns så där klockren och skitbra så bara måste jag genomföra den. Det spelar egentligen ingen roll vad andra tycker, eller om någon vill hjälpa till. Helst styr jag ändå upp idén själv, för då vet jag att det blir av och i den snabba takt som jag önskar.
Jag har sällan ro att sitta och vänta på att andra ska bestämma sig, komma fram till slutsatser eller bara resa på rumpan. För när alla andra väl snirklat sig fram till startlinjen mellan ”om” och ”men” och ”kanske” så har jag redan tröttnat och kvaddat idén i papperskorgen. På många sätt är jag en ensamvarg, men det betyder inte att jag inte tycker om att göra saker ihop med andra. Jag fungerar gärna som en ensam liten katalysator, till exempel för att starta igång en picknick i det grön sköna (nja, blåsiga kalla) för alla tandsköterskor.
Det gjorde jag precis nyligen. Min önskan är som många vet att skapa bättre sammanhållning och styrka i den fina yrkesgrupp jag tillhör. En del i det är såklart att vara med och delaktig i Svenska Tandsköterskeförbundet. Den andra delen ligger mycket i min blogg och skrivandet. Jag tyckte inte att det räckte så långt. För hur många likes en text än får på Facebook så gör det inte skillnad i verkligheten. Många verkar tragiskt nog tro det. Ofta tröttas jag ut av hur uppstyltat och piffigt allt måste vara idag. Jag ville verkligen få till något otroligt enkelt, billigt, okonstlat och avslappnat som var tillgängligt för så många det bara gick. Hej och hå, picknick under det blå! Vad krävs? Några människor, filtar och medhavd förtäring efter tycke och smak. Alla gör som de vill, inget inträde och ingen dress code. Vad krävdes av mig för att ordna detta? Ynkligt lite! Det enda jag la ner mycket av var tid på att googla kliniker och maila ut inbjudan. Det får jag erkänna tog ett par timmar. Men nästa gång har jag redan en gedigen lista e-postadresser. Så håll i hatten!
Vi blev sju sköna sköterskor som skydde blåsten inne på ett kafé. Några kommenterade att det var synd det var så få som kom. Vad menar ni då? Jag mötte sex otroligt trevliga människor som alla hade något intressant att komma med och som ville dela sin tid med mig. Det var inte synd, det var jättekul och jag gör gärna om det!
Strax därefter närvarade jag på Göteborgs Tandsköterskeförenings årsmöte. För den som inte vet hur det hänger ihop; är du medlem i Svenska Tandsköterskeförbundet så är du automatiskt medlem i lokalföreningen. Har du inte fått inbjudan till årsmöte och andra evenemang kan det bero på att dina kontaktuppgifter inte stämmer. Släng iväg ett mail till Tandsköterskeförbundet med korrekt adress och e-post: exp@svetf.se
Jag har fått så fina kontakter i och med lokalföreningen, det är väldigt roligt att få komma på träffar och prata med tandsköterskor från andra kliniker. Det är också en bra grej att få lära sig om hur en förening funkar. Tyvärr är alltför få idag intresserade av den sortens gemenskap. När jag ser och hör den äldre generationen, deras kunskap och hur föreningsverksamheten varit förr om åren, så blir jag lite avundsjuk. Tänk, de hade julfest och 200 personer kom. De hade medlemmar som ville, som tyckte det var kul att göra saker ihop. Kanske kände man då att man hade mer tid för sådant? Jag vet inte. Jag har sagt det förr, jag är en ung bakåtsträvare i många avseenden!
Till sist vill jag uppmana er tandsköterskor i och runt Göteborg som jag inte lyckades nå ut till med inbjudan till picknick att kontakta mig med er e-postadress så lägger jag till er i mailinglistan för kommande påhitt! Jag kommer även lägga upp kommande händelser här: http://www.tandskoterskan.net/pa-gang/
Önskar alla dentalfantaster en störtskön sommar!
Blommor och kramar!
Johanna Ene
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
