Tina får mig att smälta
En minusdag på termometern, tomt i batteriet och dagens lucka i baklås.
Vinter, snö, kallt. Halt, farligt, mörkt. Minus på allt.
Luckan till laddningen på min elektriska bil har frusit fast. Jag trålar bland tips på nätet. Spola med varmvatten, lås upp två gånger, förardörren öppen, radion på, smörkniv att sprätta luckan med… check på allt och luckan glor envist låst tillbaka.
Nu blir det kofot och kraftigt förstörande våld eller så ringer jag Volkswagen. Det kostar ju inget att ringa. Din bil Sisjön, du pratar med Tina.
Min frustration är som ett niagarafall i luren. Tina lyssnar på min osammanhängande förvirring, hon skrattar på rätt ställen åt mina förvridna skämt, hon tröstar, hon säger – vänta ska jag höra med killarna på verkstan – vill du hänga kvar i luren eller vill du att jag ringer upp dig sen? Lämna mig inte! Jag följer dig till världens ände om det behövs.
Jag hör hur hon snackar med killar om en fastfrusen lucka. Hon är på min sida – har vi nån ny reservdel hemma? Toppen! Kan ni klara det idag, snart? Å vad bra – hon studsar i rösten och jag hör varje stavelse.
Ja, säger hon, vad säger du? Hinner du komma? Jaa jag hinner såklart. Nu gäller det. Tina och jag.
Jag kör med mitt svaga batteri. Kall bil. Inget som drar ström i onödan. Jag kliver in. Fortfarande uppriven av allt som hänt men nu med en förhoppning. Kanske fixar det sig?
Hej Karin! Hör henne genom lokalen, vad snabb du är! Nu tar jag hand om bilen och du tar en kaffe och en chokladtomte. Vi har frukt, sätt dig en stund Karin.
Jag fikar. Kaffe, kaffechoklad, kokosboll, chokladtomte, en banan. Rena festen vid tv’n som visar Fråga doktorn. Spänningshuvudvärken börjar släppa. Jag tar en promenad. Så ringer det – hej det är Tina, nu är bilen klar!
Jag går in på Coop och köper en liten amaryllis i en kruka. Snabba steg in på Volkswagen, jag får nyckeln och Tina får en julblomma. Bilen är hel, laddluckan är lagad – det gick på nån garanti och allt känns perfekt bra. En totalt nöjd människa är jag.
Tina, tack för att du finns. Fortsätt vara som du är. Och alla ni andra Tinor därute – tack för att ni gör världen lite vackrare och livet lättare att leva.
Tina, du smälter frusna själar och laddluckor. Tack.
Karin Sjögren
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
