Tinder på julafton – Eller längtan efter ett annat liv
”Tindra med ögonen, ungar, det är julafton” – en rödbrusig hårt pressad familjefar lutar sig över sin förskrämda barnskock. Hans spritiga andedräkt förstärks av spottet som fräser ur munnen. En gastkramande jul. Längtan bort, låt oss få vara i fred. Ge oss frid, lugn och ro.
Nån berättade om tinder. Datingappen. Man bara swipar – bort, fram, bort, bort, fram – fort går det – en dålig bild, en dubbelhaka och vimsig frisyr – där gick han, bort, bort. En snygging dold bakom tjocka filter, spara – hoppas på träff. Det är otroligt vad tillåtet det blir att välja bort. Bara på en bild. En enda chans att göra ett gott intryck, sen åker du. Bort, väck.
Väljer man tandvård på samma sätt? En chans, sen bort. Jag ser privattandläkare som leende lovar nästan gratis undersökning. Kom så är vi lyckliga tillsammans. Du och jag och din plånbok. För jag kommer att hitta nåt som vi fixar nu bums. Lite puts och fix så klarar vi skivan.
Folktandvården fjäskar med fast pris. Kom så har vi kul tillsammans. Leende guldbruna ögon möter mina – du och jag och dina miljoner – alla kan vi bo hos mig…
Välj mig, ta mig… eller inte… tinder på livet – hur många sitter med tinder på julafton? Karl-Bertil Jonsson i bakgrunden: ”Hade han kunnat framhärda i sin ilska om han fått kasta en blick in i den medellösa Harald Ljungströms hem där barnen glada lekte med sina sex japanska servettringar av päronträ?” Karl-Bertils drivkraft är den att alla människor är lika mycket värda.
Jag önskar mig en sak i julklapp. Jag vill att vi stannar upp och reflekterar över vad ett människovärde är. Jag önskar mig att alla människor fick samma människovärde. Du lever ditt liv på jorden just nu. Jag lever mitt. Så gott vi kan efter våra förutsättningar. Vi har i grunden samma värde.
En god värdefull jul med skön vila och mys önskar jag er alla.
Karin
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.