Tvångstrevligt
Det pågår ett slags kedjebrevsliknande uppmaningar på min Facebook. Personer som annars skriver ”Bilprovning. Gick OK, en tvåa. Semesterkassan, bye bye.” orerar nu i långa statusuppdateringar om att det blivit deras tur, de är nominerade till att skriva tre positiva saker varje dag. Det kan se ut ungefär så här:
”Ok, då kommer mina tre bra saker för idag:
-Har världens underbaraste barn, faktiskt.
-Vi hade en härlig kafferast i solen – mmm!
-Sverige är så vackert nu – detta är bästa tiden på hela året!
Nu vill jag nominera min goda vän Karin Sjögren!”
Och DÄR, just där tar kedjebrevet slut. Jag kommer att säga NEI!!
Spänningen mot slutet av kedjebrevsuppdateringen är olidlig. Det får inte bli min tur. Hoppas aldrig, det stressar mig. Jag kan må dåligt i flera dagar av en sån grej. Att jag skulle bli nominerad och sen inte göra det. För jag skulle inte det.
Jag hörde på radio, mitt favoritprogram, Kropp & Själ i P1, om flygvärdinnor som log mekaniskt. Fast de mådde eländigt så skulle de le mekaniskt. De mådde inte bättre sen. Det är en villfarelse att tro att man kan smila up sig till ett lyckligt liv.
Ärlighet vara längst. Man brukar säga att optimister lever lika länge som pessimister, men de har trevligare på vägen. Dock visar det sig faktiskt att optimister har färre sjukdagar än pessimister och att optimisten fortare kommer tillbaka från en operation, tex. Jag tror på den positiva människan.
Det kan hända att man blir lite gladare av att skriva om bra saker. Det kan hända att en del behöver träna på att uttrycka sig positivt. Det jag vill säga är att det kan hända att jag upplever det som att någon vill bestämma över mig. Då blir det farligt. Då säger jag NEI!!
Dagens bild är från facebook. Jag som vill bestämma själv har fått hjälp att uttrycka det genom en norrman – tack! Tusen takk!
Och, kom ihåg; Sverige ÄR verkligen vackert just nu! Och Norge!
Karin
Detta är en krönika och åsikterna som uttrycks är personliga.
