När ortodonti reduceras till en marknadsprodukt – vem tar ansvar för vården?

Den svenska tandvården har länge präglats av ett grundläggande ideal: en nära och långsiktig relation mellan behandlare och patient, där kliniska beslut fattas av den som också bär det medicinska ansvaret. Inom ortodontin har detta varit särskilt tydligt. Behandlingar sträcker sig ofta över flera år, kräver kontinuerlig uppföljning och bygger på djup förståelse för patientens biologi, följsamhet och individuella förutsättningar. Under senare år ser vi dock en tydlig förskjutning – inte i behandlingsmetoderna i sig, utan i hur vården organiseras och marknadsförs.

Marknadsföring som främsta konkurrensmedel 

Stora tandvårdskedjor och aligner-aktörer investerar i dag mycket stora summor i marknadsföring. I storstadsregioner som Stockholm möts patienter av en närmast konstant exponering: sociala medier, sökannonser, influencers och bred varumärkeskommunikation. Synlighet har blivit ett av de viktigaste konkurrensmedlen.

Problemet är inte att vård marknadsförs – utan vad som prioriteras när marknadsbudgeten vida överstiger investeringar i klinisk närvaro, kontinuitet och professionellt ansvar.

Strukturell snedvridning av konkurrensen 

Denna utveckling slår särskilt hårt mot privata ortodontister och mindre specialistkliniker. Dessa aktörer saknar ofta de ekonomiska resurser som krävs för att möta ett marknadsbrus som drivs av storskaliga kampanjer och ständig exponering. Konkurrensen sker därmed inte längre primärt på vårdens kvalitet, utan på kapitalstyrka.

Samtidigt har vissa kedjor ett finansiellt och organisatoriskt upplägg som möjliggör fleråriga förluster utan att verksamheten hotas. Genom koncernstrukturer, extern finansiering och långsiktiga tillväxtstrategier kan förluster bäras över tid – något som den enskilda kliniken varken kan eller ska efterlikna.

Resultatet blir en marknad där självständiga ortodontister successivt trängs undan, trots hög klinisk kompetens och stark patientrelation. Det är en utveckling som på sikt riskerar att utarma mångfalden inom svensk specialisttandvård.

Behandlingsplanering på distans – vård eller produkt? 

Parallellt med detta har vi sett hur själva behandlingsplaneringen i allt större utsträckning flyttas utomlands, ibland till helt andra vårdsystem, kulturer och regelverk. Planeringen görs av behandlare som aldrig träffar patienten, inte följer behandlingen över tid och inte möter konsekvenserna om något går fel.

Detta innebär i praktiken att relationen mellan svensk behandlare och patient försvagas – eller i vissa fall reduceras till ett administrativt led mellan patient och ett externt planeringssystem.

För många svenska tandläkare och ortodontister är detta en främmande och djupt problematisk utveckling. Vård riskerar att förvandlas till en transaktion: en standardiserad lösning som säljs, snarare än en medicinsk behandling som formas i dialog.

Ortodonti kräver mer än algoritmer 

Aligners är ett utmärkt behandlingsverktyg i rätt händer och för rätt indikation. Men ortodonti är inte – och har aldrig varit – enbart en fråga om tandförflyttning enligt en digital plan. Biologiska variationer, compliance, tillväxt, ocklusion och riskbedömning kräver klinisk närvaro, erfarenhet och kontinuerligt ansvarstagande.

När behandlingsbeslut fattas långt från patienten, samtidigt som marknadsföringen sker lokalt och aggressivt, uppstår en obalans i ansvarskedjan. Vem bär det yttersta medicinska ansvaret? Vem justerar planen när verkligheten inte följer simuleringen?

En etisk och strukturell fråga – inte en teknisk 

Detta är inte en fråga om att vissa aktörer är ”onda” och andra ”goda”. Stora kedjor kan ha skickliga specialister och välfungerande kliniker. Men systemet som växer fram riskerar att premiera skala, marknadsdominans och kostnadsoptimering framför relation, kontinuitet och professionellt omdöme.

Svensk tandvård – och särskilt svensk ortodonti – har byggt sitt förtroende på motsatsen.

Vart vill vi att utvecklingen ska leda? 

Om vi accepterar att vårdplanering blir en exporttjänst och patientrelationen en marknadsprodukt, måste vi också våga diskutera konsekvenserna. Inte bara juridiskt, utan etiskt, professionellt och strukturellt.

Frågan är inte om aligners har en självklar plats i modern ortodonti – det har de. 
Frågan är vem som ska stå för vården, vem som känner patienten och vem som tar ansvar när behandlingen inte går enligt plan.

Det är en diskussion som branschen inte längre har råd att ducka för.

André Wikholm,
Specialisttandläkare

Om André Wikholm
André Wikholm är specialisttandläkare och har mångårig erfarenhet inom estetisk och funktionell ortodonti. Han tog sin tandläkarexamen vid Odontologiska fakulteten i Malmö och genomförde därefter specialistutbildning vid Centrum för Specialisttandvård i Örebro. Under sin yrkeskarriär har André även arbetat med klinikledning samt undervisat tandläkarstudenter och vidareutbildat tandsköterskor. Idag är han verksam vid Erikssonkliniken, Swedish Dental samt Tandläkarhuset i Enköping, och är medlem i Svenska Ortodontiföreningen.