Glädjen som tandsköterska

Så klart tänker jag på jobbet även nu när jag är hemma med små barn. Mer än ofta, även i drömmen. Reflektioner, funderingar och minnen. Idag tänker jag på alla fina möten, de gånger man gjort det lilla extra av bara farten och fått så mycket tillbaka. Tänkte dyka ner i några sådana minnen tillsammans med er.

När vi slutade skicka ut kallelser per post, för att postgången blev för opålitlig, var det speciellt en äldre dam som blev besviken. Hon tyckte att våra kort var så fina och skulle sakna dem berättade hon. När man lever ensam och den enda kontakt man har under veckan kanske är ett vårdbesök, då blir ett vackert kort från tandläkaren värdefullt. Innan hon skulle gå smet jag iväg och rotade fram ett av de gamla korten, skrev i hennes nästa tid samt en liten personlig hälsning. Jag glömmer aldrig hennes uttryck när jag stack till henne kortet, och jag fick världens bamsekram som känns än idag!

När jag kom tillbaka efter förra föräldraledigheten och svarade i telefonen fick jag höra en mycket glad röst utbrista: ”Nämen, den rösten känner jag igen. Är DU tillbaka, så roligt!”

Med jämna mellanrum ringer jag patienter som inte hörts av på länge. Jag ringde en patient som jag nästan visste skulle tacka nej till en tid, men jag visste också att det antagligen orsakade mycket ångest för patienten. Det är verkligen inte roligt när människor med stort behov inte har råd att gå till tandläkaren, det smärtar mig. Som jag trodde fick jag det svaret, och patienten var sjukskriven. Jag hör ångesten över tandhälsan i rösten. Då tar jag en liten smula av min tid och ger så mycket goda råd och instruktioner jag kan över telefon. När vi ska lägga på är hon mycket gladare och jag hör lättnad och hopp i rösten. ”Kämpa på, vi håller kontakten!” säger jag.

En äldre patient som inte kan tala. Jag pratar ändå och försöker förstå. Lite varje besök. Ser till att finnas där hela tiden, även om det är ljudlöst. Patienten blir lätt arg, och orolig. En dag får jag plötsligt en kram efter behandlingen, hux flux! En anhörig säger förvånat att kramar är sällsynta. Den dagen man ser uppskattning och respekt i någons ögon och man vet att det är det där lilla man gör varje gång som gör allt. Den dagen är den bästa dagen.

Särbehandling. Det finns två patienter som jag sparar gamla skvallertidningar till. En särskild hög som delas ut med viktig min. För det är viktigt för mig att kunna göra den lilla saken. Den ena söker korsorden, den andra söker sällskapet av andra människors liv och leverne i pappersformat. Ibland är det sådana små petitesser som ger ljus i ögonen. Att få särbehandla någon litegrann ibland, och visa att ”du är speciell, jag har en gömma här åt bara dig”. De där blaskorna som annars slängs värmer mig lika mycket som de jag ger dem till.

En eftermiddag var en trogen gammal patient sist ut. En fantastisk människa som alltid bar solen med sig trots alla sina krämpor. Det var någon slags kemi mellan oss alla tre och vi hade alltid så roligt. FÖR roligt! Den här eftermiddagen satt vi tre och hoppade av skratt, jag trodde att jag och tandläkaren skulle trilla av stolarna. Behandlingen tog nog dubbelt så lång tid för vi hade så roligt, men vad gjorde det. Vi gick hem sent, men vi gick hem med skratt i magen!

Ta tillvara på alla smulor av fina möten!

 

Bästa Hälsningar
Johanna Ene

 

Johanna Ene är tandsköterska och arbetar på en privatklinik i Göteborg. Hon driver också den privata bloggen Tandsköterskan.net

Senaste inläggen