I den bästa av världar är det höst

Dags att städa ut semesterluddet ur huvudet och sparka upp höstens dörr med buller och bång! Jag minns skoltidens höstterminsstart med välvässade blyertspennor och nytt skrivblock med tomma, vita ark. Startklar och redo för nya tag. Tyvärr får jag aldrig samma känsla nu, med mobil och laptop istället. Det fanns något mer levande, personligt och inspirationsgivande med block och penna. Nu sitter jag här och ”multitaskar” på datorn, tror att jag får massor gjort men egentligen blir allt halvmesyrer. Jag vill inte ha en halvmesyr till höst.

Det jag gillar med att komma tillbaka efter semestern är att få starta om, tänka om och börja nytt. Det är som i skolan, jag slänger det gamla skrivblocket och skaffar ett nytt. Om det gick dåligt under våren får man glömma det och vill man skaffa sig en helt ny stil är det nu man gör det, för alla pappersark är blanka. Jag tycker om att sitta ner med arbetslaget och spåna över vad vi vill ha ut av hösten och hur vi kan förändra saker åt rätt håll. I den bästa av världar skissar vi gemensamt upp en tavla över hur vi vill ha det, under hösten fylls den i och blir förhoppningsvis jättetjusig lagom till jul! Det låter väl som en dröm, men vi måste drömma och sträva efter våra visioner. Vad tjänar det annars till att släpa sig upp varje dag?

 

Nu ska jag inte tillbaka till kliniken denna höst, utan vara hemma med det viktigaste jobbet i världen; att vara förälder. Jag känner ändå av att sommaren tar slut och att det är dags för nya tag. Det finns spännande saker att planera och mycket framtidsplaner att fundera kring.

 

Den viktigaste frågan är fortfarande om vi tandsköterskor kommer ha ett yrkesförbund nästa år, om vi vill det och hur vi ser till att i så fall rädda det! Jag och andra har redan skrivit mycket om detta, jag kommer fortsätta mala på som en trasig grammofon för jag kan inte förstå hur man inom ett yrke inte ser styrkan i ett yrkesförbund. Vi behöver varandra och en enad front som för vår talan!

 

Nu tar vi hösten med storm!

/Johanna Ene

Senaste inläggen

Vi har ingen tid att erbjuda dig

Det är andra tider, utan tider. Vi behöver alla ställa om på olika sätt, för att inte få en mental härdsmälta.

Gruppterapi för bättre arbetsmiljö

Jag läser om arbetsmiljö. Vad är det? Det finns flera olika områden och det verkar som om det kan bli svårt att få till en arbetsmiljö alls när man läser på. Oj oj, hej och hå. Jag är i mångt och mycket en person som på arbetsplatsen tycker om mallar, listor och ordning och reda. Men i grund och botten så handlar hela jag om känslor. Om känslorna inte är med så blir det verkligt dålig arbetsmiljö.

Dagens ungdom alltså

Nu är jag där! Mitt i livet och slänger mig i lianen med frasen ”Dagens ungdom… ja!”. Det går så fort när jag svischar fram på lianen genom ungdomsdjungeln, över deras huvuden. Där har jag bra utsikt, spanar ner mot blickar i mobiler, håglösa miner och tykna tillmälen sinsemellan. Det är min vuxenutsikt. På tryggt avstånd och med intresset på annat håll än deras tillvaro där nere på marken.

Konflikten inombords är total nu

Jag måste skriva av mig. I veckan publicerade jag ett blogginlägg på min hemsida www.tandskoterskan.net och var väl ganska arg på läget med brist på PCR-prover och långa provsvarstider, som såklart påverkar oss som arbetar i vården och som på något sätt försöker hålla ställningarna i allt detta. Jag var nog arg på hur ”alla” tanklöst gick och testade sig, oavsett om det egentligen var nödvändigt.

Har sociala medier kopplat oss som hundar?

Det har grott länge hos mig, känslan av att vara en hund som lyder order och går dit kopplet drar. Kopplet drar mig genom flöden på Instagram och Facebook, i oändlighet. För det som är skapat för att locka min uppmärksamhet tar aldrig slut. Som hundgodis på en stig genom skogen. Och det är exakt så det är tänkt att vara.