Lyckligt spysjuk?

Jag har ibland önskat mig att få spy den senaste tiden. Spy ut skiten som får mig att må så dåligt. För något skräp måste jag ha fått i mig, hur kan man annars må så här i flera månader? Jo tusan det var ju det där... med att jag är gravid! Ibland glömmer jag av att det är så, för det känns mest som om jag är långvarigt sjuk av någon elakartad parasit.

Jag var nervös när jag denna gång blev tvungen att gå till en ny barnmorska. Det är så intimt detta med ens underliv, innanliv och liv som ska bli till. När jag sa till henne att jag inte alls kände mig så glad, mådde pyton och tyckte att det lilla livet i mig mest kändes som en parasit, så log hon varmt och sa ”Ja, men det är ju precis vad det är”. Då tyckte jag om henne direkt, för att hon förstod och inte fasade över hur mina känslor ärligt uttryckte sig. Det finns så många vackra mallar för hur gravida kvinnor ska stråla av lycka och omfamna processen av människoskapande. Någon sådan mall passar jag inte in i.

Det här blir vårt andra barn som bakas, högst planerat och önskat. Det känns hemskt när förnuftet säger åt mig att glädjas, men känslorna och kroppen vrider sig som en sur skurtrasa. Härda ut, ligga i, jobba på, hej och hå! För jobba måste man. Så resonerar jag alltid. Jag står upp på jobbet tills jag ligger ner! Jag gillar hög arbetsmoral, men denna gång knackade jag mig själv hårt i huvudet och frågade hur mycket jag tänkte tortera mig själv denna gång? Det verkar finnas någon slags skam i att inte fixa jobbet när man blivit gravid, jag kände den. Graviditet är ingen sjukdom nej, men likväl kan den framkalla sjuhelsikes sjukdomssymptom. Är det mindre illa? Jag frågade mig vilken nytta jag gjorde på jobbet när jag knappt stod på benen, var svimningsbenägen och ständigt rädd att kasta upp bredvid patienten. Både barnmorska och andra rekommenderade mig att vara hemma en vecka och vila. Det var jag. Det var så välbehövt! Tack mig själv för att jag var lite snäll mot mig själv.

Sedan kom bakslaget då jag blev sjuk på riktigt med feber. 1,5 vecka tog det att komma på benen. Svårt att bli frisk när man inte kan få i sig mat. Nu är det bättre men jag mår illa bara jag öppnar kylen och ser vad som finns där. Måste hålla andan! Hur mår tänderna när man lever på småätande av kakor och Piggelin? När tandborste och tandkräm triggar kräkreflexen? Då är det minsann härligt att veta att man har alginatavtryck för ny bettskena att se fram emot, haha! Bäst jag förser tandläkaren med full operationsmundering.

Denna graviditet ska ni få följa mer i min blogg (www.tandskoterskan.net). Min första kändes så väldigt intim och privat och det var först i slutet jag skrev lite, men jag har förstått att många vill ta del av hur vedermödorna kan te sig för en gravid tandsköterska. Nu ska jag bjussa lite mer på min resa!

Må så gott!

Johanna

 

Johanna Ene är tandsköterska och arbetar på en privatklinik i Göteborg. Hon driver också en privat blogg Tandsköterskan.net

Senaste inläggen